Göran Inger innan vill jag pekapå ytterligare några utmärkande drag för Stiernhööks arbete somhelhet. Jag skall då först ta upp en företeelse som man finner relativt litet av hos Stiernhöök men desto mera hos hans samtida svenska rättslärda nämligen hänvisningar till den romerska rätten. Detta är desto mer förvånande som Stiernhöök själv säger i sitt företal, att han enligt föreskrifterna i Akademistatuterna i sin undervisning i Åbo skulle jämföra den svenska rättsutvecklingen och den svenska rättens innehåll med den romerska civilrätten.Jämför man ur denna synpunkt Stiernhöök med Loccenius är skillnaden påfallande. Loccenius, som hade fått sin utbildning i Tyskland - han härstammade från Holstein - och var väl förtrogen med den tysk-romerska rätten, är i sitt juridiska författarskap mycket mån omatt jämföra svensk och romersk rätt och att till varje pris försöka övertyga läsaren omatt den svenska rätten i huvudsak överensstämde med den romerska, som helt dominerade rättsutvecklingen på kontinenten under 1600-talet och som satte djupa spår även i svensk lagstiftning, doktrin och rättspraxis.*^ Hos Stiernhöök finner man förvisso ett antal hänvisningar till romersk rätt men det är ett ringa antal i jämförelse med Loccenius. Förutom dessa direkta hänvisningar till den romerska rätten anför Stiernhöök uttalanden av en rad grekiska och romerska författare såsom Aristoteles, Sofokles, Caesar, Cicero, Livius, Lucretius, Ovidius, Seneca och Vergilius, men fråga är omicke dessa hänvisningar till de klassiska författarna var ett sätt att för »den gunstige läsaren» visa hur lärd han var.*^ Märkligt noghänvisar Stiernhöök icke heller - med ett enda undantag - till de berömda företrädarna för den tyskromerska rätten. Undantaget gäller en hänvisning till Andreas von (1526-1587) och Joachim Munsinger (1514-1588).*'' Vad man däremot finner hos Stiernhöök är en mängd hänvisningar till visigothernas lag och till de medeltida tyska lagarna, helt i överensstämmelse med Stiernhööks övertygelse omden forna släkt- och gemenskapen med gotherna och tyskarna. Ett annat särdrag hos Stiernhöök är att han vid flera tillfällen anför eller hänvisar till engelsk rätt och engelska rättsförhållanden. Detta är ovanligt hos 1600-talets svenska rättslärde men Stiernhöök, somunder sin andra utländska studieresa 1626-1628 hade vistats två månader även i Cambridge och Oxford, ville kanske visa, att han även kände till den anglosaxiska rätten. Här fann han också ett nytt intressant jämförelsematerial vid tecknandet av den svenska rättens utveckling. Man kan också notera, att det i Stiernhööks arbete förekommer hänvisningar även till holländsk och fransk rätt. 48 Gail '■* Se härtill även Almquist, Stiernhöök, vår förste rättshistoriker, s. 204. Se härtill G. Inger, Das Geständnis in der schwedischen Prozessrechtsgeschichte, I. Bis zur Griindung des Svea Hofgerichts 1614, Rättshistoriskt bibliotek, band 26, 1976, s.l 17 ff. Se härtill Almquist, Stiernhöök, vår förste rättshistoriker, s. 204. Stiernhöök, a.a., s. 93.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=