Såsom i en spegel vissa fall, t.ex. i fråga omde gamla grekiska lagarna, kan peka på bestämda upphovsmän såsomLykurgos, Solon och Minos. Stiernhöök betonar starkt sedvanerättens betydelse, vad gäller lagars tillkomst. Han säger: »Skick och bruk, som hade införts med folkets samtycke, gällde länge som lag, ... Härtill kommo ... folkets beslut och konungarnas påbud, ... Konungens ord gällde ofta som lag, ...» Stiernhöök hänvisar i detta sammanhang till konung Birger Magnussons Företal till Upplandslagen.^ Stiernhööks framställning av de svenska lagarnas ursprung och tillkomst är mycket fantastisk. Han tycks ha grundat sina uppgifter på anteckningar på gamla laghandskrifter samt på Johannes Messenius’ förord till Ragvald Ingemundssons latinska översättning av landslagen, vidare på 1607 års upplaga av Upplandslagen, Erik Schroderus’ svenska översättningar av Johannes Magnus’ historia och eventuellt Jacobus Gislonis 1592 utgivna Chronologia.^ Dessutom har han använt sig av de andra nordiska folkens lagar, medeltida krönikor samt kända verk somTacitus’ Germania. Stiernhöök omtalar, att enligt vissa källor skulle en första laguppteckning ha skett under konungarna Ingiälds och Inges d.y. regeringstid. Ingiäld skulle enligt Stiernhöök ha regerat 883 e. Kr. och konung Inge år 900 e. Kr. Själv tror Stiernhöök, att de äldsta lagarna nedtecknades i Birka under konung Ingiälds tid, d.v.s. kort efter Karl den stores regeringstid och innan svenskarna kristnats.På ett ställe i sitt arbete Om svears och götars forna rätt daterar Stiernhöök landslagen till år 832. Hantycks härvid ha uppfattat landslagen som identisk med Upplandslagen.Utan tvekan har Stiernhöök på allvar försökt utforska de medeltida lagarnas ålder, men på grund av bristfälligt källmaterial och i viss mån bristande kritisk granskning av materialet samt eventuellt också på grund av allt för stark böjelse att betona den svenska rättens höga ålder har han hamnat fel. Ett exempel på att Stiernhööks patriotiska för att icke säga lokalpatriotiska sinnelag fört honomvilse, finner man i hans framställning, när han skall förklara de latinska termerna allodium, feudum och vasallus. De har alla enligt Stiernhöök ett inhemskt ursprung. Ordet odal härleder han från det gammalsvenska uttrycket »alda odhal» i Upplandslagens jordabalk.'- Feudum anser han vara »våra fäders ord för föda, liksom ännu idag somligstädes i Österdalarne, där i den gamla lagen brukade ord, fraser och talesätt alltjämt bibehålles. Feudum betyder för dem föda och Wesall den som är i behov av andras hjälp». Jag skall strax återkomma till Stiernhööks syn på sedvanerätten men dessför- ** Stiernhöök, a.a.,s. 8. Almquist, Johan Stiernhöök och den yttre laghistorien, s. 139 f. Stiernhöök, a.a., s. 8 ff. '' Stiernhöök, a.a., s. 17. J 1. Stiernhöök, a.a., s. 200 f. 47
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=