Göran Inger 46 tidens nationella stormaktstänkande. Som många andra i dåtidens Sverige trodde t.ex. även Stiernhöök på en forntida utvandring från de skandinaviska länderna till det övriga Europa. Omdessa utvandrade förfäder, med vilka han avsåg goterna, skriver Stiernhöök, att de hade »anfallit de mest frejdade landsdelarna av Europa och givit dem lagar och namn».^ Stiernhöök ansåg också i likhet med Olaus Petri, av vilkens skrifter han utan tvekan hade rönt stark påverkan, att de nordiska folken i äldsta tid hade haft många lagar gemensamma med tyskarna, eftersomde nordiskafolken och tyskarna enligt Stiernhöök utan tvivel hade varit ett folk med samma ursprung och med samma språk och sedvänjor.** Denna syn på det gemensamma germanska rättsarvet blommade ju senare upp under 1800-talet och har satt sina spår i den rättshistoriska forskningen långt in i detta århundrade. Numera är man väl icke lika övertygad om en enda urgermansk rätt. Samtidigt somStiernhöök hänger sig åt denna utvandringsteori avvisar han emellertid de samtida fantasifulla och högpatriotiska framställningarna om Sverige somde västeuropeiska folkens urhem och kritiserar demsomräknade Zamolxis och Dicenaeus som vårt folks första lagstiftare. Förmodligen hade Stiernhöök Johannes Magnus’ framställning omde nordiska folkens historia i tankarna, när han i sitt arbete skrev: »Vad det beträffar, att många av våra landsmän, vilka hava skrivit något omvåra lagar, åberopa filosoferna Zamolxis och Dicenaeus, tycker jag icke, att de tillräckligt ha vare sig förstått eller brytt sig om folkets historia eller händelseförloppet.»^ Zamolxis (grekiska: Salmoxis) var enligt Stiernhöök Pythagoras lärjunge och verkade långt före goternas utvandring. Även Dicenaeus, som visserligen enligt Stiernhöök var yngre än Zamolxis, var verksam före goternas framfart i södra Europa. SomAlmquist påpekat i sin uppsats omJohan Stiernhöök och den yttre laghistorien^ var Stiernhööks kritik av de fantasifyllda hävdatecknarnas syn på Sverige icke så enastående somt. ex. Erik Gustaf Geijer och Henrik Schiick på sin tid ville göra gällande.^ Redan Olaus Petri hade ställt sig tvivlande till hela utvandringsteorin. Likaså hade den tyske vetenskapsmannen Philip Cluverius (1580-1623) och den dansk-holländske historikern Johan Isac Pontanus (1571-1639) under förra hälften av 1600-talet förnekat, att geterna och goterna ute i Europa hade något att göra med Skandinavien. Det finns dock anledning att beundra Stiernhöök för att han icke utan vidare accepterade alla samtidens storslagna tankefoster utan sällade sig till kritikerna. I sin framställning av våra lagars ursprung betonar Stiernhöök i likhet med Olaus Petri, att flertalet rättssystem har ett dunkelt ursprung, även om man i ^ Stiernhöök, a. a., s. 3. ■* Stiernhöök, a. a., s. 7. -J. E. Almquist, Johan Stiernhöök och den yttre laghistorien. Svensk juridisk litteraturhistoria, 1946, s. 138. 5 Stiernhöök, a. a., s. 5. ^ Almquist, Johan Stiernhöök o. den yttre laghistorien, s. 136 f. ^ Stiernhöök, a. a., s. 5, not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=