Frans Michael Franzén verkliga brister och misstag i berörde arbete torde kunna upptäckas: så är dock denna bok, i det hela betraktad, ett verkligt mästerverk.” Till detta loford är ett annat, af en blott med det ordet ”vördnadsvärd” betecknad kännare bifogadt, af följande korta, men kärnfulla innehåll: ”Denna bok är icke en af kompendiariska begrepp sammansatt framställning, utan en storartad tafla af Sveriges allmänna rättstillstånd, full af djup kunskap, halt och klarhet; och måste hvar och en, i samma mån han sysselsätter sig med studium af de gamla lagböckerna, allt mer och mer blifva övertygad om Stjernhööks gedigenhet.” Då jag åberopar utländska auktoriteter, bör jag ock nämna en inhemsk. Olof Rabenius, allmänt erkänd för en af våra yppersta rättslärde, kan ej nämna StjernhöÖR, utan att erinra huru vördnadsvärdt och älskvärdt detta namn i alla tider är för de lagfarne i Sverige. Såsommången annan, hvars rykte efter hans död tagit en lika vidsträckt som varaktig flygt, kunde Stjernhöök i sin lifstid icke skörda eller ens föreställa sig [72] äran af detta verk. Knappt var det utkommet ■'•■), innan han - liksom hans lif skulle blott för dess fullkomnande förlängts - gick ur denna för hans ögon redan i 17 år försvunna verld till en annan, der hans syn skulle öppnas till en dag, somej nedergår. Vid 80 års ålder slutade han sin allmänt nyttiga, ända till dess sista stunder verksamma lefnad, den 25 Juni 1675. Hans stoft förvaras i S:t Nicolai kyrka, der det till sin hvila invigdes af dåvarande Pastor Primarius, sedermera Erkebiskopen Olof Svebilius. I ett lyckligt äktenskap med Catharina Appelbohm hade han, utom fem andra barn, tre söner, somalla utmärkte sig genom en lärd bildning och skicklighet i statens tjenst. Den yngste, vid namn Olof, somvar Underlagman i Upland, hade så väl i Riksarkivet somi embetsrummet varit sin blinde faders både öga och hand; och liksom han ej skulle lefvat för annat ändamål, slocknade hans samma år, som fadrens. Den mellerste, Johan, dog som vice President i Kommerse-Collegium; och den äldste, Anders, var en tid Assessor vid Hofrätten i Dorpt. Med den sistnämde underhöll hans fader en brefvexling, hvaraf en del kom- [73] mit till efterverldenDessa bref visa oss, med hvad uppmärksamhet han ännu, sedan han förlorat sin syn, följde allt hvad i tiden sig tilldrog, ifrån Regeringens ärender och främmande hofs beskickningar, ända till naturfenomener och förändringar i klädedrägten. Hvad nu genom offentliga blad till hela allmänheten utsprides, var då ett föremål för enskilt brefvexling. Men det är icke blott derföre de förtjena läsas, utan för den bekantskap, man genomdemgör med honomsjelf. Den i statssaker nödiga försigtighet, somhan förenade med sin redliga, och, när det behöfdes, öppna frimodighet, röjer han öfven i det förtroligaumgänget '■■) Titelbladet visar väl, att det är trvxkt 1672, men det synes icke hafva utkommit förr än år 1674, då det boken åtföljande privilegiumär dateradt. Se Gjörwells Svenska Bibliotek, Del 2, s. 162 ff. 28 lif
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=