Minne af Hof-Rådet Johan Stiernhöök Drottningens godhet, undskyllde han sig med sin ålder af nära 60 år, sina många barn och andra omständigheter. Christina erkände vigten af hans ursäkter och lade till den ynnest, hon sjelf honom bevist, sitt förord hos den nya [64] Konungen, hvilket var ett af hennes sista ord till honom, då de skildes vid Flottsund. Stjernhöör blef af Carl Gustaf icke blott i sin förra tjenst bibehållen, utan ock vid Konungens afresa till det Polska fälttåget förordnad, att sitta ibland rikets Råd i alla rättegångsärender, somkomme under Konungens egen pröfning. Icke långt derefter begynte ett beklagligt hinder för hans verksamhet yppa sig genom en ögonsjuka, somallt mera tilltog. Förgäfves reste han till Holland, för att hos der varande namnkunnige läkare söka bot derför. De voro icke ense omorsaken till det onda. Men då han, till fäderneslandet återkommen, helt och hållet miste sin syn (år 1658), befans det härröra af en fördunkling i kristallvätskan. Oaktadt sin blindhet, erhöll han icke afsked, utan en af hans söner blef förordnad till sin faders biträde, med lön af staten. Jemte det han fortfor med den pröfning af lagskipningen, somhörde till hans egentliga kall, bistod han öfven den lagstiftande makten i utarbetandet af åtskilliga vigtiga författningar, som Regeringen till följe af Ständernas beslut skulleutfärda. Ibland andra, öfversåg han det förslag till Sjörätt, somtill följe af Ständernas beslut vid 1664 års riksdag skulle uppgöras. Öfven i öfverläggningen om Exekutionsstadgan af år 1669 hade han deltagit, lika som förut i [65] öfverseendet af Upsala Akademis konstitutioner. Men icke blott särskilta delar af lagverket, utan hela den allmänna lagen behöfde granskas och förbättras. Det vigtiga arbetet kunde ej anförtros i bättre händer, än i Stjernhöörs och den förut nämde Assessor Berlings. Dock kunde icke af den blinde, då redan 73-årige mannen, väntas, att han skulle öfverlefva fullbordan af ett så vidt omfattande verk. Hvad han och hans medbroder dertill gjorde, var emellertid af stor nytta för det nya, under Carl XI:s egen regering begynta arbetet, somslutligen bragte i stånd den 1734 antagna lagen. Afven till den dervid använda, genomsin kraftfulla korthet utmärkta lagstylen hade Stjernhöör lemnat ett efter de urgamla lagarna bildadt mönster. På den plats, till hvilken han såsomSekreterare i det Kongliga Kansliet blifvit flyttad ifrån sin lärostol i Åbo, stannade han nära 20 år, förmodligen af det skäl, att han der icke kunde umbäras och sjelf var belåten dermed. Besynnerligt nog skulle han, somdrog sig undan den väg till lyckan, Gustaf Adölf för honom ville öppna, dock inträda i samma verk, ehuru i en annan afdelning och der förblifva nästan i all sin lifstid, på ungefär samma höjd, hvartill det första steget, som han afslog, skulle bragt honom; ty emellan en Referendarie för Utrikes Ärenderna och en Sekreterare vid Justitie-Revisionen måste i rang föga eller ingen skillnad varit. Till slut, då han redan var 72 år gammal, ansågs han dock böra med en högre värdighet utmärkas, i det han nämdes till Hofråd; hvilken titel flere upphöjde 25 [66]
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=