Minne af Hof-RAdet Johan Stiernhöök De Geer begärde för den koloni af bruksfolk, han ifrån Nederland infört, af sjelfva OxENSTjERNA afstyrkt. Mer oroande, än till ändamålet ledande, var äfven [59] den då uppkomna idéen ombegge de Protestantiska kyrkornas förening. En af Collegii egna ledamöter, Johannes MatthivE, misstänktes att gynna detta i sig sjelf önskvärda, ehuru af flera orsaker overkställbara förslag. Derföre beklagade ock Oxenstjerna nu, ”att densammes bok. Idea Boni Ordinis in Ecclesia, blifvit af Crocius citerad med beröm, för den intention, somder röjdes att gå ifrån det förra.” ”Hvad menar man då skall ske,” sade han, ”när ock Calvinisterne märka oss alla tillhopa gå ifrån det förra och något nytt söka.” Utan tvifvel var det ock på Biskopen i Strengnäs Rikskansleren syftade, då han anmärkte emot några raderade ord i Collegii betänkande och yrkade en ny och ren afskrift deraf, ”på det ingen må kunna säga sig tumultuarie underskrifvit, som man hörer somliga tala om andra sådana akter.” Biskopen hade nemligen, då han i Collegium yttrade sin tanka, ursäktat sig deröfver, att han vid riksdagen jemte det öfriga Presterskapet underskrifvit det betänkande; som tillstyrkte antagandet af Formula Concordi^e. Han skyllde på ”Tempora och Processum,” och mente, ”att då posteriores cogitationes sunt meliores, han utan någon skymf och vanära kunde retractera, hvilket ock Augustinus med [60] flere gjort hade.” Han fann bäst och tryggast vara ”att blifva vid Guds ord och den Symbolumvi hafva haft och alltid erkänt, nemligenAugustana Confessio.” Collegiumfann nödigt att för sin Director ytterligare förklara sig, icke mer genom sin Notarie, utan genom en deputation af tvenne ledamöter. Dertill valdes Stjernhöör jemte Biskopen i Westerås. Förklaringen innehöll, att Collegiumhvarken uteslutit eller antagit det nya Symbolum, utan ville blott gifva ett Consiliumåt Presteståndet. Dervid anmärkte Oxenstjerna den ”ostadighet, som det röjde, att de, somförut vid riksdagen förent sig med Ståndet, nu vacillerade och nekade hvad de tillförene jakat.” Denna anmärkning syftade utan tvifvel icke blott på Johannes Matthi^, utan på de öfriga andlige medlemmarne af Collegium. För öfrigt upprepade Rikskansleren de skäl, han förra gången anfört, och anmärkte till slut, att den sökta enheten just derigenom ginge förlorad, om de, som höra till samma trosbekännelse, ej sins emellan öfverenskomme. Collegium stannade vid det tvetydiga yttrandet, ”att det väl icke kunde inse någon fara för den rena läran nu, mera än under de 70 år, somSvenska kyrkan varit i lugn och fred återställd; men att i det fall periculumvore så stort, skulle man snart hänfalla att begära, det Formula Concordix såsomFiber Symbolicus [61] blefve antagen, ehuru hon var ett Scriptum Humanum och syntes föda af sig disputationer, emedan hon kunde citeras med och mot, hvarpå exempel anfördes af tvenneTeologer Huselman och Calixtus, ”somtvistat omden frågan: an bona opera justificant? och hvardera åberopat Formula Concordi^e.” I det märkvärdiga protokoll, hvarutur denna berättelse är hämtad, heter det: ”att, sedan ledamöterne undertecknat för första kapitlet af den tillämnade Kyr23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=