Minne af Hof-Rädet Johan Stiernhöök annat är den år 1653 utkomna Straffordningen af honom utarbetad. Äfven i det Collegium, som skulle bereda en ny Kyrkolag, var han en lika verksam som upplyst ledamot. Hvad der förehades, är i sig sjelf högst märkvärdigt; och då det ger oss tillfälle att lära känna Stjernfiöök.s tänkesätt i religionsfrågor, hvilkas betydelse sträckt sig ända till vår tid, så torde en omständligare framställning deraf här försvara sitt rum. Den under Påfvedömet stadgade Kyrkoordningen hade genom reformationen i många delar af sig sjelf gått sönder; och det försök till en ny, som Erkebiskopen Laurentius Petri uppgjort och Presterskapet redan begynt följa, upphäfdes genom den af Johan III införda liturgien. Denna blef väl genom Upsala Mötes Beslut afskaffad. Dock felades ännu en fullständig kyrkolag. Gustae Adolfs vidt omfattande omsorg hade visserligen icke i hans eget land förgätit det heliga föremål, för hvilket han utom riket stridde och dödde. Under hans regering blefvo icke blott en ny öfversättning af Bibeln och en ny [55] handbok för Gudstjensten utgifna, utan han tänkte ock för Kyrkostyrelsen inrätta ett så kalladt ConsistoriumGenerale. Men det blef omintet genom motstånd af Presterskapet, somaf de verldsliga medlemmarna i denna styrelse fruktade en aristokratisk öfvervigt. Samma förslag blef väl under förmyndar-regeringen förnyadt, men måste äfven då af samma orsak återtagas, ehuru Axel OxENSTjERNA, såsomdess förste upphofsman, stridde derför. Nu, då Christina i egna händer tagit spiran, hade väl den vise rådgifvaren, som varit hennes faders förtrogne vän, förlorat en stor del af sin inflytelse hos den fåfänga, om sin sjelfrådighet ömtåliga Drottningen. Dock var det utan tvifvel på hans råd, somett försök nu åter (1650) gjordes till införande af en ny Kyrkoordning. För detta ändamål tillsattes en Kommitté, som bestod af femverldsliga ledamöter och fem andeliga, utom Erkebiskopen, hvilken förde ordet; hvarjemte Axel OxENSTjERNA, såsom Director Collegii, skulle få del af öfverläggningarna och leda besluten. Erkebiskopen var den då redan nära 80-årige LeN/TUS, som, född under Johan III:s regering, lefde för att begrafva hans femte efterträdare Carl X, sedan han förut döpt den sjette. De öfrige af det andeliga ståndet voro Biskoparne i Strengnäs och WesteråsJohannes Mathit; och Laurelius, Pastor Primarius i Stockholm, Emporagrius, som i Strengnäs stift efterträdde den [56] förre, och Domprosten i Upsala, sedermera Erkebiskopen Stigselius. Äfven de verldslige ledamöterne voro af den tidens mest upplysta och berömda män, hvilkas namn dels i statens, dels i lärdomens häfder hafva gått till efterverlden. Midt emellan de, såsomstatsmän, då redan utmärkte Gyllenklou och BjörnRLOU och de i den lärda verlden berömde Freinshemius och Loccenius, hade Stjernhöök., liksom medlande emellan samhället och vettenskapen, fått sitt rumi detta märkvärdiga Collegium, somstyrdes af den teologiskt kunnige och nitfullc Axel Oxenstjerna. Det var i synnerhet tvenne frågor, somväckte Collegii bekymmer. Den ena angick exorcismen i Döpelsen, omden borde qvarstå eller utgå. Vid den första 21
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=