Minne af Hof-Radet Johan Stiernhöök till regeringen med en underdånig anhållan, att de måtte undervisas i den Danska rätten, men det blef dem afslaget. I Sverige deremot hade Gustaf Adolf ibland andra visa anordningar för den akademiska undervisningen påbudit, att den Svenska rätten skulle, jemte den Romerska, läras till jemförelse emellan dem båda. För detta ändamål begynte Stjernhöök, såsom han sjelf har förklarat'''), en granskning af det inhemska lagverket, hvarvid han afskilde det, som icke mer var gällande eller användbart. Detta fann han vara af större omfång, än han i början föreställt sig; och då han dertill samlade icke blott hvad de gamla landskapslagarne innehöllo, utan ock hvad af permbref, minnesmärken och sagubrott kunde inhämtas, så uppkom derigenom det förut nämda oskattbara verk, hvilket dock, genomhans flyttning ifrån Akademien, afbrutet, först efter några och 30 år fulländades och utgafs. Redan i det andra året af sin akademiska verksamhet blef han kallad till Stockholmför att deltaga i det så kallade ConsiliumAssessorum, hvars 19 ledamöter, tagne ur Hofrätterne och andra med lagskipningen sammanhängande verk, skulle öfverlägga omförbättringar i åtskilliga delar deraf. Så många hufvuden kunna dok icke samfällt verka något helt och hufvudsakligt. Derför valdes ett Utskott, som bestod af 5 ledamöter, ibland hvilka, utomJohan Olofson, Stjernhjelmoch den för sin lagkunskap äfven af efterverlden kände Assessorn i Svea Hofrätt, Berling, vore de mest utmärkte. Denförstnämde var likväl den egentliga författaren till det af detta Utskott under namn af Tingsmåla rätt utgifna förslaget till en ny rättegångsordning. Det nit och den drift, som han jemte sina insigter vid dessa tillfällen ådagalade, föranledde, att han ånyo måste försaka den lugna sysselsättningen med vettenskaplig forskning och undervisning. Riksdrotsen Per Brahe, somstod i spetsen för lagskipningen i riket, och under hvars ledning de till Konungens domhänskjutna målen skulle granskas och i Rådet föredragas, behöfde dervid en man af hans insigter och pålitlighet. Med all sin välvilja för Åbo Akademi, [51] hvars förste Kansler och snart sagdt stiftare han var, tvekade han ej att beröfva henne den utmärkte läraren, hvars plats han tyckte kunna uppfyllas af en annan redan då namnkunnig lärd, den sedermera under namn af Gyldenstolpe adlade Vexionius. Hvad förut flere Kanslisekreterare bestridt, skulle nu Johan Olofson, såsom den förste Revisionssekreteraren, handhafva och leda. På Riksdrotsens hemställan lät Drottning Christina till honomutfärda följande Kongliga bref a den 31 Maj 1647: ”Efter Johan Olofson, att förordna Eder till Sekreterare i Vårt land, att hafva alla Revisionssaker under Edra händer till extrahera, referera och göra godt besked före; hvarföre är härmed Vår nådiga vilja, det J så anställe Edra saker i Finland, att J här stadigt kunnen förblifva och förrätta samma Eder tjenst, näst Eder trohet och pligt med all tillbörlig flit och åhåga,” o.s.v. Sc företalet till hans bok. 19 [50] Vi finne nödigt och nyttigt. som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=