Minne af Hof-Rådet Johan Stiernhöök hvad han ägde och hållen i fångenskap. Derifrån befriade honom likväl hans lärdom. Den tillvann honom beskydd af en lärd Jesuit, som befann sig på det skepp, dit han blifvit förd. Sedan denne på Jesuiternes vanliga vis sökt locka honom att gå öfver till den Katolska kyrkan, men funnit allt sitt bemödande stranda emot den Svenska protestantens fasthet i sin trooch till dess försvar anförda bibliska och teologiska grunder; beviste han honom, af aktning för hans tänkesätt så väl sominsigter, den tjenst att utverkahans frigifningjemte ett pass till Frankrike. Landsatt i Diinkirchen, begaf han sig till Calais. Men då Englands fredsbrott med Frankrike genom det bistånd, somden Engelska flottan gaf Huguenotterna i Rochelle, hindrade hans öfverfart till Dover, seglade han till Holland, der han någon tid uppehöll sig vid Akademierna i Leyden och Franecker. Lyckligare än den förra gången, förde honomnu den Holländska [45] flaggan till England. Efter några veckors vistelse i London, besökte han universiteterna i Oxford och Cambridge. Möjligen var under det vettenskapliga ärendet fördoldt ett politiskt. Det kunde ej för Gustaf Adolf vara likgilltigt att veta, huruvida tillståndet i detta af religionsstridigheter skakade land tillät Carl. I att godtgöra sin faders försummelse, att genombistånd åt sin olyckliga svärson. Kurfursten Fredrik af Böhmen, försvara, jemte den protestantiska kyrkans frihet, äfven de Europeiska staternas jemvigt. Johannes Olai återvände genom Holland till Sverige samma år (1628). Då en annan emellertid erhållit den lektion, han i Westerås innehaftså blef han förordnad till Professor i statsvettenskapen och Svenska lagfarenheten vid samma läroverk. Detta skulle, enligt Rudbeckii omfattande plan, närma sig till likhet med ett universitet. Dock synes denna efter Stjernhöök ej tillsatta profession varit endast provisorisk för honom, till dess han finge sin rätta plats. Hvartill han egentligen var ämnad, syntes två år derefter, då han i det samma, somdet Tyska kriget skulle utbryta, blef förordnad till Referendarie för utrikes ärenderna i det Kongliga Kansliet. Men detta förtroende var icke enligt med [46] hans önskan. Troligen kände han sig icke fallen för hoflifvet, eller lifvet i fält, dit han enligt denna bestämmelse skulle följt Gustaf Adolf. Hvad han deraf lärt känna under sin vistelse vid armeen i Preussen, synes ej hafva gifvit honom tycke derför. GenomBiskop Rudbeckii förord blef han derifrån befriad. Den af honom försakade lyckans väg beträddes af Poeseos Professorn i Upsala, Anders Gylle, sedermera adlad under namn af Gyllenklouoch slutligen President i Pommerska regeringen och hofrätten. Skulle ock Johannes Olai kunnat förespegla sig en dylik upphöjelse, så är det dock af hans hofsamma tänkesätt och vettenskapliga håg sannolikt, att han hellre hade valt en profession i Upsala. Men Konungen utsåg för honomen annan plats, dit han, kort efter sin vägran af den förra, fick befallning att inställa sig, ”så kärt det honomvore att undvika Konglig Maj:ts onåd.” Af dessa ordalag uti det ifrån Elfsnabben, i det ögonblick, då Gustaf Adolf skulle stiga om bord, utfärdade '■■) Se föregående not. 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=