Vive ut vivas tentator i speciell privaträtt. Pensumi tentamen var - förutomen massa lagtext - en stapel av kompendier, där han samlat en mängd rättshistoriska uppgifter och sammanställningar rörande lagstiftningsärenden, i många fall sådana, där han, då som ledamot i riksdagens andra kammare, tagit aktiv del. I någon mån lättades ledan av att Erik Anners (f. 1916), senare professor i rättshistoria i Stockholm, och jag under hösten 1940 läste in ämnet tillsammans. Icke anade jag då, att jag ett decenniumsenare under Holmbäcks tjänstledighet läsåret 1950/51 skulle få tillfälle att vikariera på hans professur och därmed också lära känna och uppskatta honom personligen. Jag hade just blivit docent i straffrätt, då jag fick ett erbjudande att vikariera på professuren i rättshistoria i Lund sedan Ivar W. Sjögren (1897-1953) drabbats av sjukdom. I den situationen erbjöds mig möjlighet att stanna i Uppsala som vikarie för Holmbäck intill jag hösten 1951 lämnade landet för studier i Cambridge. När min far vid 75 års ålder år 1955 slutligen påtog sig arbetet att översätta och kommentera De jure sveonumet gothorumvetusto kunde jag efter tillträdet av professuren i straffrätt i Arhus 1952 vid återkommande besök i Uppsala följa hans mödor. Jag hade då också många sammanträffanden med Holmbäck. Alltmera stod det klart för mig, att de hade skilda uppfattningar icke bara i fråga omtolkningen av texten utan i synnerhet rörande den språkliga utformningen av översättningen och omfattningen av notapparaten. Holmbäck önskade en mera fri översättning i lättläst språkdräkt och infogande i texten av juridiska termer på svenska, där sådana icke förekommer hos Stiernhöök. Min far hävdade, att termerna icke hörde till texten och menade, att språket icke borde förflackas. I fråga omnoterna anförde han, att de borde tillföra dels den dåtida lärda världens kunskaper om riket dels senare tiders forskning rörande dessa ämnen. Ännu svårare var det för min far att tillgodose Holmbäcks ambitioner att ge texten ett annat innehåll än vad språket medgav. Först när min fars arbete i dess helhet blivit satt och förelåg i korrektur, skilde han sig 1959 från arbetet, som då innehöll en kort (icke publicerad) efterskrift. Holmbäck fortsatte emellertid av olika anledningar ännu under många år att utarbeta ändringar i text och noter. Det är emellertid svårt att i det utgivna verket finna spår av hans hand. De ändringar och tillägg somförekommer, härrör i allt väsentligt från Bergh och Jägerskiöld. När såväl Nelson som Holmbäck gått ur tiden och tryckeriet hotade med att smälta ned de typer, med vilka det en gång satts, lyckades det Jägerskiöld somInstitutets ordförande att med en stor arbetsinsats få min fars arbete utgivet. Faksimilieutgåvan, somvar det första bandet i Institutets skrifteserie Rättshistoriskt bibliotek (1962), efterföljdes av översättningen med noter som andra bandet i samma serie (1981). Det hade då förflutit mer än tre sekler sedan Stiernhöök utgav sitt verk. 89
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=