Alvar Nelson 88 givare, bl.a. av faksimileutgåvor av Erik den Heliges liv och mirakler och Hälsingelagen (Kbh. 1944 resp. 1948) och av Olaus Rudbecks Atlantica med tavlor (1938-50), alla med lärda kommentarer. Sedan Olin avgått somStiftelsens ordförande och 1954 efterträtts av rektorn vid Uppsala universitet, juris professorn i civilrätt Holmbäck (1889-1976), en man med vida rättshistoriska intressen, övertalades Nelson att ägna sina krafter åt uppgiften. Denna genomfördes under fyra år och texten försågs med en utförlig och kunskapsrik notapparat. Redan 1959 förelågöversättningen av Stiernhöök’s verk i korrektur, men det skulle dröja länge, innan den skulle kunna utgivas. Stiftelsens dåvarande styrelseledamot ambassadören, senare presidenten i Svea Hovrätt Sture Petrén (1908- 76) fick Institutet att utge Stiernhöök’s verk i faksimile (1962) men förmådde icke genomdriva att översättningen publicerades. Det var först när professorn i offentlig rätt med folkrätt StigJagerskiöld (f. 1911) efterträtt Holmbäck somstyrelsens ordförande, somverket kunde slutföras. Jägerskiöld, som själv fullständigt behärskade 1600-talets lagstiftning och rättsvetenskap, fann det ändamålsenligt att utan dröjsmål ge ut Nelson’s översättning och noter. En viss, varsambearbetning av översättningens text utfördes av professorn i latin i Lund Birger Bergh (f. 1935) och de av Nelson avslutade noterna kompletterades genomen efterskrift avJägerskiöld. Tack vareJägerskiöld kunde min fars sista stora vetenskapliga verk äntligen utkomma av trycket (1981). Att Institutet så har låtit Stiernhöök komma till tals på stundom svårtillgängligt latin och stramsvenska, har visat sig vara en insats av bestående värde. I hans verk möter man en lärd dalkarl och framstående domare och lagstiftare, som framlägger sin syn på äldre rättsförhållanden utan att krusa vare sig Konungen eller Kyrkan och utan att låta sig förledas av storvulna och fåfänga drömmar att låta vårt land framstå som mänsklighetens urhem och samtidens ledande nation. Utan tvekan stod Stiernhöök länge nära den högsta judiciella och politiska makten och hade stor erfarenhet också av förhållandena på andra sidan Bottenhavet. Emellertid vore det en överdrift att uppfatta hans bok som ett inlägg i en ständigt pågående allmänpolitisk och rättspolitisk debatt. Vore det så, skulle han - liksom långt senare efterföljare - ha överskattat kännedomen om det förflutna som grunden för förutsägelser om det kommande. Däremot är det riktigt att uppfatta hans verk somett försök att kritiskt värdera underlaget med avvisande av samtidens på en föregiven tradition grundade rättsliga anspråk. 3. Från latin till svenska Redan som juris studerande mötte jag Holmbäck först som författare till en liten skrift ominteckningar utan personligt ansvar (1926), somjag i en uppsats i civilrätt kritiserade (1939). Snart därefter mötte jag honomsomföreläsare och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=