22 ERIK AXNERS tvivel en dylik symbolik, som framträder i förfarandets olika detaljer, detaljer, som sedda utanför delta sammanhang, kunna förefalla meningslösa. Reglerna föreskrevo helt enkelt en skenbot resp. en skenbar ersättning för hemgiften åt kvinnan, som symboliserade den situation i vilken hon befann sig såsom ur stånd att hålla kvar mannen. Och förfarandet var utformat så att kvinnan inte skulle ha några nämnvärda utsikter att hålla fast tjuren. Xär (iwentian ('.ode föreskrev att två män med pikstavar skulle driva på kreaturet, så var meningen tydligen just denna: tjuren skulle slita sig. kvinnans situation skulle symboliseras så tydligt som möjligt, någon bot eller ersättning för hemgiften skulle hon inte få. Här miiter samma problemsom i germansk rätt: varfiir tillgrep man ett skenförfarande? Kvinnans krav kunde ju direkt ha avvisats. Fiirklaringen är säkerligen i huvudsak densamma som till motsvarande företeelser i germansk rätt. Även den keltiska rätten utmärktes av den för primitiv rätt i allmänhet karakleristiska objektivismen.^*’ Kvinnan hade iivergivits eller fiirskjutits —situationer i vilka hon hade rätt till bot I'esj). alt återfå hemgiften. Men på grund av hennes personliga fiirhållande var ändock hennes krav orimligt och stötande för den fiirhärskande rättsnppfattningen. I det läget använde man utvägen med ett skenförfarande av drastiskt symbolisk karaktär, som åskådliggjorde det orimliga och stötande i kvinnans krav. samtidigt som man IVh'- hånade hennes anspråk. Med vilken grad av säkerhet kan man emellertid antaga ett samband mellan ifrågavarande regler i keltisk rätt och i giitarätten? Krbjuda likheterna beträffande fiirfarandet inom de båda rättsbildningarna tillräckligt sliul fcir ett bestämt ståndpunktstagande därvidlag? Låt oss först se hur stor iiverensstämmelsen beträffande fiirfarandets olika detaljer är. Ihi Pnrallollitelen mellan germansk oeh walesisk rätt heträflamle olijektiviseramle juridisk teknik är nästan överraskande jiataglig. .ll'r t.ex. Gwentian ('.ode. 11: \'1I ^Owen, a.a., s. iltll. med de svdgermanska lolkriitternas eller de nordiska landskapslagarnas motsvarande såramålshöter. De niyeket intressanta problemställningar, som detta förhållande liksom likheterna mellan keltisk och germansk riitt i övrigt ger upjihov till, har tyvärr knappast tillräckligt uppmärksammats av den germanistiska rättshistoriska forskningen, trots att redan .lacoh Grimm givit flera fruktbärande uppslag (Grimm, a.a., s. XIV) till närmare komparativa studier av keltisk och germansk rätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=