17 Gi yrAL A ARNA S LK KARERÄ IT haiullals, var närmast förargelseväckande och endast värt hän — det är en ständpnnkt, som är gemensam för Saehsenspiegel. Sehwal)enspiegel och \"g L I, och ståndpunkten har en gemensam ideologisk rot. Att ()g L;s stadgande, som gäller dråp på lekare, har samma hakgrimd. är tydligt. Man kan mi fråga sig om stadgandena i \"g L 1 och ()g L få antagas även såtillvida ha samma bakgrund som stadgandena i Saehsenspiegel och Schwahenspiegel att de iViranletts av en cniskan att dock ge lekaren eller hans arvinge någon hot. om också endast en skenhot. hir atl han i princip icke skulle likställas med en fredl()s. Del vill synas nuijligt. ja, troligt, att det förhållit sig så. Man kunde ha luijt sig med alt direkt avvisa den sårade lekarens råt Isanspråk, eftersom hans krav })å hiiter i och för sig var Kijligt. Ilade han endast hlivit slagen utan att sår uppstått, skulle det ju alltid vara ogillt .\u hade emellertid lekaren hlivit sårad, oeh då intriidde ett del fiirklarade man uttryckligen. läge. där man i den äldsta nordiska rätten med dess fiir iildre germansk rätt (iver huvud taget karakteristiska ohjeklivism d.v.s. benägenheten att anknyta rättsföljder till yttre, objektivt faststiillbara riittsfakla hade anledning att se annorlunda på saken, än när blott och l)art misshandel förelåg.-** Såret, dess heliigenhet i kroppen och dess storlek, var iiver huvud taget ett rättsfaktum av central betydelse i den gamla germanska rätten. Att sår uppstått var i princip ett avgiirande moment: då skulle fria män emellan h(")ga hiiter utgå. Alt alldeles frånkänna lekaren rätt till hiiter när han hlivit sårad var att likställa honom med en fredhis. Någon hot borde han få, om också blott en skenbar: så kan man fiireställa sig tankegången.-' Varifrån kom då idén till det bistra skämtet med lekaren. då han skulle få sin hot? Har förfarandet sitt upphov i någon lagmans uppfinningsrika huvud —eller har man fått idén från annat håll. till äventyrs utifrån? Pelerka, a.a., synes ii'ke ha observerat ol)jeklivismens Ix'lydelse i delta saininaidian^'. Hiir skenhoten j)å liknande sätt kiiinle hli en idväf', när inan på ett mera framskridet stadium i den germanska rättsbildningen insåg det orimliga i likställandet av vilje- oeli vådaverk. men ändock var starkt hunden vid ohjektivismen. visar I.eges llenriei (F. Liehermann: Die Gesetze der .\ngelsaelisen, 1., 190.‘1, s. tlOtil. 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=