14 ERIK ANNERS mycket mindre skäl kunde det finnas att ge dem någon verklig upjiriillelse om de idsatts för kränkningar genom misshandel. Peterka har diskuterat frågan varför man i Sachsenspiegel och Schwabenspiegel tog sin tillflykt till skenförfaranden i stället hir att helt enkelt avvisa det sociala bottenskiktets anspråk på rättsskydd gentemot kränkningar i misshandelns form. Han framhåller att alla de personer, som på grund av sin börd eller sin näring måste åtmijas med en blott skenbar uppriittelse icke voro fredkisa ntan stodo under straffrättens skydd t.ex. gentemot mord eller dråj); dock var deras slatus så ringa all man i vissa fall icke ansåg dem förtjänta av några biiler iiver huvud taget. Men ett idtryckligt idtalande av detta, ett fiirnekande av varje rätt till b<)ter skidle ha inneburit att de rättslösa kategorierna likställdes med fredliisa eller över huvud taget med dem. som dömts till vanhedrande straff eller begått viss kvalificerad brottslig gärning. En dylik ståndpunkt skulle dock icke motsvarat deras allmänna status.-- I detta dilemma erbjöd skenboten en utväg. Den birfördelade fick en bot — ban behandlades icke som en fredlös —men boten utformades antingen till en symbolisk prestation av materiellt ringa värde eller till en hånfull anspelning på vederhörandes vanfrejd. zu gel)eii scliuktig sein, iind aiicti dem Gesetdagenen nichts. aiisser drei .Scldägc, die mag er ihm nocti fröticli dazu get>en.» (Cil. efter T. llamiie a.a. s. 19.1 \’gL 1 .siiger ju också ulirvckligen: »Blir lekare slagen, det skall alllid vara ogillt.» -- Ilampe. a.a. s. 19. har gjort gällande all lekarna i medeltida tysk rätl hetlömdes såsom l)åde rättslösa och ärelösa. Det må emellertid anmärkas att rättslöslieten var en fidjd av utomäktenskaplig hörd eller tillhörighet till ett visst såsom oärligt hetraklat yrke. .\tt lekarna just på grund av sitt näringsfång voro rättslösa, vilket hl.a. inneliar att de icke hatle rätt till manshot eller andra böter, icke kunde inträda i länsförhållande eller upplagas i hantverkarskrå är ostridigt. Men ärelöshelen innehar därutöver såsom 11 is. a.a. s. 'iSO. uttrycker förhållandet »der Verlnst der Glauhwiirdigkeit. insljesondere der Eidesfäliigkeit . . . Der hloss Rechtlose. z.B. der nnecht gehorene kann einen Reinigungseid leisten. der Reclit- und Elirlose dagegen nicht.» Ärelöshelen var emellertid en följd anlingen av dom på fredlöshet, dödsstraff eller kroppsstraff eller ock direkt av viss brottslig giirning. Hampe synes ha förviixlat lekarnas låga sociala anseende me<l ;i r e 1 ö s het i tl åt i d a s t r a f f r ii t t s 1 i g mening. Se i övrigt Peterka: Das offene zum .Scheine Handeln im deidschen Rechte des Mittelalters. 1911.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=