13 (lC)TALA(iARNAS LEKARKUÄTT i själva verket en enklare och troligare förklaring, nämligen att finfarandel är att uppfatta som ett parodiskt ordaliiim. Fiirfaranden, som hade karaktiir av lottordalium, voro allmänt utbredda i äldre germansk rätt. och lekarens tärningskast kan ha varit en parodi Jnst pä en dylik dom av hiigre makt.’^ De refererade stadgandena äro emellertid av intresse IVir här behandlade frågor främst nr en helt annan synpunkt. De äro iignade att upplysa om motivet till den hånfnlla behandlingen av jnst lekarens rätlsansj)råk. Schwahenspiegels och den Ivinehnrgska stadslagens karakteristik av lekaren såsom tillh(")rande en kategori miinniskor. »som taga gods hir ära» resp. »som tager penningar fcir sitt gyeklande» visar i vilken riktning delta motiv är att siika. Lekarens yrke var ofiirenligl med det urgamla germanska ärehegrep])el. Den germanske mannens ära minskades om han passivt fann sig i en hånfidl behandling eller tålde att någon fann honom l(")jlig och skrattade åt hans person eller beteende.*” Men lekaren inte bara tålde det, han sålde rätten att skratta åt sig och sina konster f<)r pengar —del vill säga, han sålde sin iira för pengar. Den, som »gav sig till egen», alltså uppgav sin ställning som fri man och inträdde som livegen under en annans herravälde hade också sålt sin ära, och detta gällde även skökan och den yrkesmässige fäktaren, som visade sin vapenfärdighet mot hetalning.-” Alla voro de nr den germanske frie mannens synpunkt hiraktliga varelser, vilkas anspråk på rättsskydd gentemot t.ex. en kränkande behandling eller misshandel endast förljiinade hån. Del förekom till och med att man gav uttryckliga regler om rätt att taga lekaren och hans gelikar i handgriplig upptuktelse.-* Så Hintergriind der sitdi ;d)liebenden Vorsctirift dos Lunelmrgor Stadtrootils doulliot» orkonnon zii lasson», är typiskt fiir don i början av dotta årliundrado bland tyska gorinanistor gängso koinjiarativa inotod. som så starkt kritisorats av sonare forskning. .So t.ex. .1. Gool)ol: Felony and misdoinoanor, 11)37, inlodn. F. Paletta: Lo Ordalie, 1890. IL af Trollo: Om ordaliorna bos do gormanska folken, 191ä. .Ifr T. Hampo: Dio fahrondon Lento in der dontsclion Vorgangonhoit. .Monograjiliion znr doiitsohon Knlturgosohichto 10. 1902, s. 18 f. -® liis, a.a., s. 008. -* I en av do ählsta tyska statlslagarna, Haind)iirgor .Stadtroolit. uttalades sålunda: »Wonn jomand oinen loiohton Mann, otwa oinon Hottior odor oinon böson (d.b. gemoinonl .Si>iolmann sohlägt, so soil or dom Riohtor nicbts dafiir
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=