9 (;(■ )TALA(; A RNAS L K K AR KKATT snuirje l)ådiulera. Sedan skall man taga kvigan ocli leda hcnne iipp pa en hiig och sälla svansen i hand på lekarens arvinge. Sedan skall bonden slå lill kvigan med ell gissel tre slag. Kan han hålla henne, må han i’a henne som sin hol; går han miste om kvigan, då går han miste om all lagnad.- Reglernas innebörd kräver ingen utläggning; texterna tala för sig sjiilva. De äro ett uttryck hir den kringstrykande lekarens föraktade och skyddsliisa ställning. Nal. Beckman ^ har känt ett behov av att finna en rällspolilisk motivering till denna hårdhänta behandling av lekares rättsanspråk. Han vill antaga, att »genom slaveriets avveckling, till en hiirjan genom en mängd slavars frigivande genom hn.shiindernas frivilliga åtgärder, ett betydande antal lösdrivare biirjade hli till hesviir». Hypotesen har inte vunnit anslutning. Så ha HolmhäckWessén ^ och T. WennslriMn •’ ställt sig avvisande, låt vara iitan närmare argumentation. Del framgår av Ög L all lekarei\ i öslgiitariillen ställdes i en klass IVir sig hland de hemliisa vandrarna. Om han dräptes hade hans arvinge endast den tvivelaktiga imijlighelen alt få behålla kvigan som hot: en landstrykare, »en man som går med stav och skål med ringar på», var däremot gill lill tre marker, d.v.s. ett belopp flera gånger större ;in värdet av kvigan.*’ Man frågar sig då. varför lekaren behandlades sämre än vanliga kringstrykande tiggare. Han hade tydligen, som Hohnhiick-Wessén på- {)eka. ingen heder, som kunde minskas, eller manhelgd, som kunde hrytas. Holmhiick-Wesséns fiirklaring: »det är säkerligen delta» nämligen alt lekaren var en kringstrykare, som icke hade fast ».som är anledningen till att hostad eller tagit lega hos honde lekaren icke hade nagot anseende och i del närmaste var ställd nlom lagen», kan emellertid inte gärna vara iiltiimmande, just därlVir att lekaren tydligen behandlades sämre än andra kringstrykare. 1 \’gL 1 siiges ju l.o.m.: »Han hedje aldrig om mera riilt än - .S.1,.L. l'örsl:» sorieii. Öslijtitalafion s. (>t. .\l(lro \'äslg()talaf’en. 1924. s. lO;?. ■* .S.L.L. I'onili' sorii-n. s. 19<S. StiuIiiT <)V('r Ixilor ot li niyiitviirdon i v:islg()lalagarna. 19;-i1. s. 27. Sc Wonnslröni a.a. .s. 12 11'.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=