LVI GERHARD HAFSTRÖM verkets medarbetare — trots sina ämbetsgöromål levererade vid avtalad tidpunkt, innebar på forskningens dåvarande stadium en synnerligen svår uppgift. Ehuru av värde genom sin rikedom på .synpunkter har arbetet dock icke ansetts vittnaomden kritiskaanalys och källkritik som utmärka Tunbergs tidigare undersökningar. Bland de sammanfattande arbetena må här endast nämnas »Äldre medeltiden» (1926) (i samlingsverket »Sveriges historia till våra dagar»), vari främst tecknats den samhällshistoriska utvecklingen. En översikt av Sven Tunbergs samhällshistoriska verksamhet skulle bli ofullständig om den inte kompletterades med några ord om hans ställning som professor i historia vid Stockholms hiigskola under åren 1919—1949. Denna har med följande ord karakteriserats av hans mångårige kollega, professor Nils Ahnlund. »Han hade en sällsynt och avundsvärd förmåga att uppfylla några av de viktigaste krav man kan ställa på en akademisk lärargärning. Han var en samlande personlighet som ytterst få i sitt förhållande till en mycket stor krets av lärjungar, generation efter generation. Utan att eftersträva ställningen som skolhildare blev han för dem alla en självskriven medelpunkt, och han fortfor att vara det genom åren. Han förde en mild spira men hade en fast hand och förstod att vidsynt och uppslagsrikt leda de individuella anlagen på rätt spår». Under sina föreläsningar behandlade han företrädesvis ämnen ur den nordiska samhällshistorien. Det historiska licentiatseminariet blev en medelpunkt för det historiska intresset i huvudstaden och härden för en rik vetenskaplig produktion. Detta framgår bland annat därav, att under hans tid tillkommo inte mindre än 39 doktorsavhandlingar i historia vid Stockholms högskola. Det omvittnades vid Sven Tunbergs bortgång, att en akademisk lärare sällan har med sådan iimsesidig vänskap och tillgivenhet varit förbunden med sina lärjungar som han. Detta kommer alltjämt till det uttrycket, att hans lärjungar årligen vid tiden för hans födelsedag den 1 februari samlas till ett minnesseminarium uppe på Gamla Observatoriet på Observatoriekullens krön, varvid ett föredrag hålles av någon av de forna seminariedeltagarna, i allmänhet inom något område, som särskilt varit föremål för hans egna forskningar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=