LIV GERHARD HAFSTRÖM lornsvenska ledungsorganisationen och dess betydelse för rike och konungamakt. Hans senaste bidrag härtill voro »Uppland och Roslagen» (1944), »Svearne» (1945) samt »Rod och Roslag i det gamla Sveariket» (1947). 1 en omfattande recension »Roden och Roslagen» (HT 1949) granskade han slutligen kritiskt Erland Hjärnes ledungshistoriska forskningar. Den äldsta territoriella nordiska förvaltningsordningen behandlades i undersökningen »Några förvaltningshistoriska spörsmål om Nordens äldsta historia» (HT 1947). Här uppmärksammades först Västergötlands medeltida bo-indelning, vilken Tunherg ansåg vara ett verk av regeringsmakten till vinnande av statliga .syften —en boadministration antages ha ingått i den ordning IVir landsstyrelsen från 600-talets början, som befunnits lämpad Ihr Västergötlands vidkommande. — I samband härmed Ijerördes i denna undersökning husabyinstitutionens uppkomst, vilken Tunberg ville förlägga till slutet av folkvandringstiden och början av vikingatiden. — Vidare beaktades den norska sysselindelningen, vilken enligt Tunberg utan tvivel är en produkt av Harald Hårfagers norska statsordning vid 800-talets slut och som inbirdes i de nytillkomna norska landsdelarna. Som exempel härpå anIViras Värmlands sysslor, vilka antagas ha tillkommit, då \4irndand från 800-talels slut till 1000-talets början praktiskt talat lydde under Norge. Enligt Tunberg skulle Harald Hårfagers nya syssloorganisation även ha upptagits i det danska Jylland, varvid det vore högst sannolikt, att de efterlysta cheferna för dessa danska sysslor varit jarlar. Däremot menar Tunberg att Eijsyssla-Ösels karakterisering såsom en syssla allenast föranletts av en felaktig folketymologi. I undersökningen »Några omstridda spörsmål ur Sveriges 1200talshistoria» (HT 1951 och 1952) uppträdde Tunherg till försvar för sin ovannämnda tolkning av Alsnöstadgans privilegiehestämmelser. Hans uppfattning hade nämligen under den senaste mansåldern blivit föremål för en livlig diskussion, varvid av flera forskare ånyo gjorts gällande, att Alsnöstadgan medförde stora privilegier för stormännen. Tunberg genmälde häremot, att stormännen säkerligen före Alsnöstadgans tid haft frälse och varit knutna till konungen genom särskild edsavläggelse. Men i Alsm")- stadgans frälseparagrafer innefattas de icke och de hade inte hel-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=