LII GERHARD HAFSTRÖM tredjedel av arbetet, är ägnad ät häradet i Norge. Tiinberg hävdar med skärpa, efter en utförlig diskussion av de gamla lagarna och namnets topografiska förekomst samt under kritik av den tidigare forskningen, att i Norge ordets innebiird endast är »bygd», trakt, område, och där icke betecknat någon viss judiciell eller statlig enhet. Beträffande hund(ar) et utgick Tunberg från att ordet hund hade en allmänt kollektiv innebörd, begagnad även för att angiva en »mängd av personer» och sedan för att beteckna det område där denna folkmängd bosatt sig. Från en dylik grundbetydelse skidle hund ha blivit en term för en viss bestämd offentlig indelningsenhet. Hund-indelningen skulle i senare tid ha efterträlls av en hundare-indelning, men här vore med säkerhet fråga om blott en namnfiirändring utan någon reell innebörd. Ordet hiindurc skidle ha varit ett lån under vikingatiden från en viss trakt vid nedre Rhen, med vilken Sverige under denna tid stått i livlig handelsförbindelse, och där detta ord fått användning som term vid dist riktsindelningen. Resultaten av denna undersökning blevo mycket uppmärksammade och allmiint erkända samt infliito snart i de historiska handböckerna. Numera kunna emellertid flera av de viktigaste slutsatserna ej längre upprätthållas. Fn senare forskning har sålunda visat, att hundaret icke. som Tunberg förmenade, angav en obestämd mängd utan att det haft en bestämd innebörd såsom fallet exempelvis är med talet hundra i det decimala talsystemet. Genom en sammanställning av olika uppgifter i svealagarna och de äldsta landskapshaudlingarna från 1530- och 40-talen har forskningen kunnat uppvisa, att hundarena i svearnas folkland bestått av ett antal tolfter. Normalhundaret har sålunda bestått av åtta tolfter. d.v.s. det tal som efter tolfträkningen i det fornsvenska tolvtalssystemet kommer närmast talet hundra i det på tiotalen uppbyggda decimala systemet. —1 detta sammanhang kan nämnas, att det var betecknande för Sven Tunberg som lärare och handledare, att han helhjärtat intresserade sig för och främjade även de av' sina lärjungars forskningar, vilka rubbade grunden för hans egna arbeten. Någon tid efter sin doktorsavhandling publicerade han den betydelsefulla undersökningen »En romersk källa om Norden vid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=