XLI GUSTAV OLIN IN MUMORIAM vara liononi lacksain. Deiina Olins iiisals är närmare tecknad i det r(‘>relal av professor Ake Ilolnibäck, varmed förevarande band av Rättshisloriska studier inledes. De som kände Olin närmare finnimma kanske vid läsnini,’en av denna hans stiirsta vetenskapliga nppsals, trots den stramhet i framställningen som var utmärkande bir Olin som fiirfattare. här och var vissa särskilt personliga tonfall. Ett sådant ställe är det. där Olin karakteriserar det slntande föOO-talets Sverige såsom behiirskat av ett slags specifik karolinsk statsreligion, vars nlmiirkande drag voro olVirdragsamhet i andliga ting samt striivan efter rent yttre likformighet, som vid behov skulle upprätthållas med stränga straff. Man birstår här med vilka kiinslor en (ivertygad liberal som Olin måste lietrakta ett sådant samhiille. 'Tyvärr fortsatte Olin aldrig sitt rättshisloriska birfattarskap. bir vilket han ägde så stora förutsättningar. Hans bestående intresse bir vår rättshistoria kom emellertid till ett lysande ntlryek i den stora donation av honom och hans maka. varigenom vårt institut 1947 grundades. Som det yttersta syftet med institutet har Olin .själv i sill birord till det birsta bandet av Uiittshistoriska studier angivit att så småningom åstadkomma en j)å djupgående forskning grundad framställning av hela den svenska riittens historiska nlveckling. Det sknlle vara ett allvarligt fel all tro att denna Olins omtanke om dtMi riiltshistoriska forskningen liottnade enbart i kiirlek till jnridiska antikvileter som sådana. Mor än de flesta var ban medvelen om alt alla miinskliga ordningar äro underkastade birändringens lag, men utifrån en grundsyn, som är gemensam b')r humanisteu oeh den bildade juristen, fann han det ligga makt uppå att hålla birbindelselinjerna bakåt mot del birflulna cippna bir all desto säkrare knnna laga nt kursen mot framliden. Kn fait (I'histoirc il udut ioujours micu.r coulinucr que recoiumcucei\ så skulle även Olin ha kunnat ytlryeka sig. Samtidigt ansåg Olin emellertid också alt en ökad kunskap om våra fiiders riitlsliv i oeh b>r sig skulle vara en nationell tillgång, som del giillde all avvinna arkivens i så stor utsträckning iinnn onlforskade djup. Karl Gustaf Hildebrand har någonslädes liknat våra arkivarier vid griinsridare mot ghhnskans land. .lust en sådan funktion ville Olin påliigga den krets personer, som han (inskade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=