XL STUR1-: PETRÉN talets ocli det begynnande 1900-talets stora Icirlattare. Särskilt betydande äro de avdelningar av detta bibliotek, som hänföra sig till Goethe och Ibsen. Intet enskilt och få offentliga bibliotek i vårt land torde besitta en så fidlständig samling verk av och om Goethe som den Olin hopbragte och vars största skatt är ett av Goethe själv till bdeonore von Stein dedicerat exemplar av Hermann imd Dorothea. Genom många år stirjde Olin under fortsatta utlandsresor för en ständig komplettering av denna samling. Han var ett välkänt namn f()r de stora tyska antikvariatbokhandlarna. Xär han en gång triidde inom dörren hos en sådan, fick han hiira denne i telefon ringa npp en kollega i samma stad fcu' att icke utan en viss upphetsning förkunna; »Der Herr Oberlandesgerichtsrat Olin ist da.» Olin icke endast kiipte och band sina böcker. Till skillnad från så många andra boksamlare läste han dem också och tillägnade sig det lästa. Detta gjorde hans konversation rik på litteriira associationer och därmed fängslande på ett sätt. vartill våra dagars svenska ämbetsmannavärld erbjuder få motstycken. Med åren och särskilt efter sin avgång från hovrättsrådsiimbetet drog sig Olin också alltmer tillbaka till sina biicker. Framför all frekventera sin svenska .samtid, vilken i mycket utvecklades i en iör honom allt svårftirståeligare riktning, föredrog hovrättsrådet Olin att hemma hos sig umgås med excellensen von Goethe. ^Md sidan av sina litterära och litteraturhistoriska intressen fann Olin emellertid även tid alt iigna sig ål riiltshislorien. Också detta var i Olins liv ett tidigt intresse, grundlagt redan under studentåren i Lund, då han under sitt studium av den I'omerska rätten haft att lolja hur denna utvecklades från ett herdefolks enkla lagbud till det komplicerade system av rättsregler, som ludl ett världsviilde samman. Även inom rättsbistorien förvärvade Olin en grundlig lärdom. Denna kom bl.a. till synes i det betydande bidrag till minnesskriften vid 1784 års lags tvåhundraårsminne, vilket Olin lämnade genomsin stora uppsats »Xågra blad ur del svenska straffsystemets historia». Under denna blygsamma titel har Olin sammanfört ocii systematiserat det svåröverskådliga stoff, som utgöres av vårt straffrättsliga reaktionssystem genom tiderna, och detta på ett siilt för vilket den riilIshistoriska forskningen har all anledning att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=