XXXIII ('.USTAV OLIN IN MEMORIAM gonoin nul eller dåcl medverkat till demia. Härtill var anslutet ett stadgande att stralTel Hir den, vars medverkan varit av ringa betydelse i birhällande till annans, finge efter omständigheterna nedsättas under vad i allmänhet hort fiilja å gärningen; skedde hans medverkan av oaktsamhet. skulle han kunna frias frän straff. Som motivering för detta sitt förslag till förenkling av lagtexten anhirde Olin, förutom teoretiska skäl, även den synpunkten att i en framtill lekmannaelementet kunde komma att spela en annan t)eh mer ingripande roll i vår straffproeess än dittills; med tanke hiirpå vore del angeläget att i största möjliga utsli'äckning befria proeeduren från hegreppsjuridik. låuler det fortsatta arbetet på strafflagens revision har beträffande fleres deltagande i brott lagtexten numera erhållit en förenklad utformning, som fiireter stor likhet med vad Olin hireslog. 1 fråga om slutligen reaktionssystemet må här endast nämnas att Olin, i motsats till kommissionens majoritet oeh i anshdning till vissa schweiziska fiirehilder, hyste den i hans reservation omsorgsfidlt utvecklade åsikten att förvandling av hiitesstraff till frihetsstraff i princii) icke borde få förekomma. Däremot borde såsom ett särskilt brott. l)elagt med frihetsstraff, upptagas att någon, som blivit fälld till hiiter, genom tredska eller genom u[)[)enhar lättja eller vårdsUishet vållat att bötesstraffet icke kunnat verkställas. Starka teoretiska skiil kunna onekligen aiifiiras till stikl f()r denna Olins ståndpunkt, men det låter sig måhända också säga att den sedermera i vårt land inftirda ordningen beträffande verkställighet av bötesstraff med dess miijligheter att medgiva anstånd med betalningen av hciter kan antagas i tillämpningen giva resultat som icke myckel avvika från vad som skulle ha blivit hiljden av en reglering enligt Olii^s fiirslag. Själv fortsatte Olin att ägna frågan om Ixilessiraffels utformning stort intresse, varomvittnar hl.a. hans artikel »Om hiilesstraffets hesliimmande enligt 1981 års lagstiftning» i Svensk Jurist tidning 193Ö. Olin f(")rordnades till ledamot iiven av den nya strafflagskommission, som 1921 tillsattes med uppdrag att avgiva fiirslag till strafflagens speciella del. Denna kommission hann emellertid icke h()rja sin verksamhet, förrän den drabbades av 1922 års stora kommitIcindragning. Arbetet ])å en revision av strafflagens speciella del kom tillsvidare all bedrivas endast i formav en enmansIII
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=