XXX11 STURE PETRÉN sloj,' 1()1jakllii,^eii i sin reservalion ell slacl^'aiule av innehall all gärning. som i lag vore belagd med st raIT. icke skulle anses såsom uppsålligt brott, diiresl gärningsmannen vid handlingens Icu’elagande trodde alt gärningen var tilläten, i tlet han varken visste all den var belagd me<l slralf eller insäg alt den innelattade kräidvning av allmänt eller enskilt intresse. Om gärningsmannen icke varit i Inllsländigt god tro nian varit oviss bnrnvida gärningen varit tilläten. l)orde. enligt vad Olin vidare utvecklade, tallel bech')- mas enligt reglerna bh* dolus eventnalis. Om nppsäl vore nleslntel till loljd av riittsvillfarelse. kunde denna säsom sädan länkas i stället innefatta oaktsamhel och medföra ansvar i fall dä lagen straffade även handlande av oaktsamhel. Slrafflagskommissionen var emellertid, som nyss antytts, icke beredd alt filrorda en regel sädau som den Olin föreslog, och nägon dylik har heller icke sedermera infiirts i vär strafflag. Del kan likväl icke fiirnekas all jn flera mänskliga livsområden som bliva föremål bir statlig reglering med straffsanktioner och jn olympligare och bir gemene man svärbirstäeligare de texter jiro, genom vilka regleringen sker. av desto stiirre värde skidle del vara Ibr den enkle medborgaren, om till hans trygghet i vär riillsordning infördes den princip som Olin ville lagfästa. Det förtjänar i delta sammanhang också att framhållas att sirafflagberedningen \ id flera tillfällen och senast i sitt Ib.iö framlagda förslag till skyddslag intagit den ständpnnklen att rätlsvillfarelse skall utgöra ell skäl för nedsättning eller eftergift av [)äföljd, som eljest borde ädömas bir brott. Denna tankegång iir jn beshiklad med Olins och erbjuder alltså ännti ett exempel pä att vad denne pä sin tid birordade funnit en genklang i långt senare lagstiftningsarbete. Ytterligare en fråga belriiffande vilken Olin företrädde en annan sländpnnkl än kommissionens majoritet var den laglekniska behandlingen av fleres deltagande i brott. Medan majoriteten förordade en lagtext, i vilken en äldre lids ingående distinktioner mellan olika former av delaktighet nppriilllnillos, ansåg Olin all man kunde avslå från att i lagle.xlen särskilja mellan de olika straffbara formerna av fleres deltagande i brott, l stället bireslog Olin i sin reservation ett generellt stadgande av innehåll att beslämmelse, varigeiu)m gärning iir belagd med straff, gjordes tilllämplig även på den som b)rt)rsakal att giirningen skett eller eljest
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=