XXX STURK PETRliN icke endasl ur reut rätlsvelenskapli^^a ulan även ur luera allmänt saiuhällsteoreliska synpunkter. Bade med hiinsyn till vikten av de däri behandlade frågorna och på grimd av det ingående sätt varpå de belysts, framstår detta betänkande somett av de mera betydelsefulla som sett dagen under vår tids lagstiftningsarbete. \’isserligen l)lev betänkandet icke lagt till grund bir någon samlad revision av strafflagens allmänna del. i del man i stället valde att till en biirjan beträda de partiella reformernas väg. och visserligen bar utvecklingen numera i vissa hänseenden gått förbi kommissionens ståndpunkter, men dess betänkande bar likväl varit en av de viktigaste idgångspnnkterna f(")r det fortsatta arbetet. Att här ingå på en utförligare redogörelse för strafflagskommissionens mäktiga betänkande är icke möjligt. Framhållas må endasl några punkter, beträffande vilka Olins insats avtecknar sig särskilt tydligt. Ilit h(")r bestämningen av begreppet tillräkneligbet, varom Olin såtillvida var av en annan uppfattning än kommissionens maJoritet som han avvisade tanken att göra en principiell skillnad mellan å ena sidan varaktiga tillstånd av helabnormitet, sammanfattade under beteckningarna sinnessjukdom eller sinnesslöhet, och å andra sidan tillfälliga abnorma tillstånd, såsom olika omtiickningstillstånd och tillstånd av höggradig affekt, vilka till skillnad från de fiirra skidle inedbira straffrihet endast under birutsättning att i det särskilda fallet kausalsammanbang mellan det abnorma tillståndet och handlingen kunde påvisas. Att bär med kommissionens majoritet inbira det psykologiska kriteriet, att gärningsmannen saknade insikt om handlingens betydelse eller birmåga att handla efter sin vilja, ansåg Olin icke mcijligt och detta med hänsyn såväl till mångfalden variationer i de psykiska sjukdomsl)ilderna som till oberäkneligheten av hur bireställningar och känslor verka i ett låt vara endast tillfälligt —rubbat själsliv. Olin fann därbir att även bir bestämmandet av den tillfälliga helabnormiteten borde användas endast biologiska kännetecken och sålunda bit hänföras tillstånd, som med hänsyn till deras inflytande på själsverksamheten vore att likställa med sinnessjukdom, b'nligt Olin finge med denna bestämning, som hänvisade till den psykiatriska erfarenheten, visserligen med sliirsta sannolikhet antagas att handlingen berott av det abnorma sinnestillståndet, men
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=