227 TIN(;SSK()TN1NC1 ren (l(>r)4 2()—27/9) r;ilta oin spjnlskaflel. soin hålles lodrätt med spetsen mol hordel. Så uttalar la^dåsaren den lai^sladgade avhändelseformen, varelter ståni,d'ällninij;' sker, vilket innebår, all spjutet nedliilles mot lingshortlel. 1 oeh med detta moment, då s[)jutslåni^en. som ibland heniimnes »skicdel» (Ktäd 2()—27/9), faller tillhaka mot bordel (iver^år äganderiillen till faslii,'heten från k()paren till siiljaren. l/n tin^^sskidning eller stångfällniiii^ har så iii,M rum. oeh linj^sskidnin^shrev eller fastebrev kan av lai^läsaren utfärdas, oeh med del i handen iir k(")paren Irygi^ i hn'vissning om att vara laglii^ ä^are till fastii,dielen »nu oeh i tillkommande lider». Del kan imijli^'en råda viss tveksamhet, huruvida spjutet hållits Uxlriilt eller vå;^U';ilt. niir avhändelseformen idsades. d'ill stckl f(")r det senare liij^el må ål)eropas Whiteloekes tidiij;are l)er()rda skildring (s. 220) om ett svenskt hovhnHlop. 1 Ahmpiisls återgivande av denna skildring heter del all »adelsmannen steg fram till hruden. hållande det fiillda spjutet i j;imnh(')jd med hrirstet». Senare slego vittnena fram oeh lade hr)gra handen på spjutet f<)r all på så siilt sladfäsla morgongåvan, varefter spjutet nedlades fiu- brudens f(‘)lter. lliir befinner sig otvivelaktigt spjutet i vågriilt hige. niir »skaflhålluing» sker. Då emellertid formaliteter vid hriillop knaj)- past helt (iverensslämma med dylika inom fastighetsrätten, hör kanske denna skildring ej tillmätas så stor betydelse vid frågans hisning, när del giiller jordakcip. Det är troligare all spjutet under avhiindelseformens upplåsande befinner sig i lodriilt läge vid lingssk(‘)lning av jord. l/idigt del ovaji angivna citatet från (Irundivig har vid dylik riitlshandling i 'Fyskland gått så till, all fogden har tagit del på hordet liggande dragna svärdet oeh stött (less udd mot bordet, under del han utsagt avhändelseformen. Diirmed skidle det iimne. som denna uppsats berör, kunna vara slutbehandlat. Men liisaren av de eflerfiiljande rättsfallen har säkerligen ieke kunnat undgå att miirka fiirekomsten av ännu ett par uttryck, som ofta IVirekomma i samband med stadfästelse av faslighels()verlåtelse på tinget, niimligen y>ctlöffvc-!> och ^>vdhnD(‘t synes diirtVir vara motiverat all något henira även delta l'r)rhållande. \’id faslighels()verlålelse utgick under denna lid i allmänhet vid I .str(xl(l;i liidra^ . . . s. iS9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=