22a TlNtiSSKÖTNlNG onit'allar, voro (iudiniind Krook. Jöns O. Håkansson, Niels Håkansson, Niels Zachrisson, Daniel Hielas Lolhigins oeh Israel Collijn. Hur (iverensstiiinina mi de I'iireliggande rallsl'allen 1'rån ()slra härad ined de lagsladtjanden och de av litteraturen intagna ståndpunkterna, liir vilka härovan redogjorts? I så gott .som varje rättsfall har en tin(fskiötinn</h ägt rinn. Hiir föreligger doek ieke någon sk(')tning i den bemärkelsen, varom talades i Skånelagen oeh varvid jord lades i kiiparens mantel. Tingsskiitningen innehar i stället en stadfästelse av det redan ingångna kiipeavtalet (1()22 22/7) vilket diimdes »gilt oeh stadigt» (1()47 Id/ä), varefter tingsskiilningshrev eller fastebrev utgavs (lööO dO—dl/l, lööö 19— 20/9). På så siitt blev kiipet gällande »nii oeh i tillkommande lider». Fiirntsättningen liir tingsskiitning var alltså ett skriftligt avtal, »kiöphreff» (1022 22/7. 1052 4/1 1. 1008 24—25/9. 1070 O/O). Innan tingsskiitning kunde iiga rum skulle emellertid de bestämmelser som återfinnas i 2 kaj), av landslagens jordabalk vara uppfyllda, niimligen att fiire fiirsäljning av biirdsjord jorden skulle u])pbjudas de lagliga fränderna å tre häradsting. Om dessa ieke kiipte jorden inomnatt oeh år, hade ägaren riitt att sälja till vem han ville (1022 22/7. 1058 5—0/7. 1047 15/5 m.fl.). Men att andra mindre behagliga förutsättningar fiir tingsskötning kunde föreligga, diirom vittna andra rättsfall. Skatlebondens äganderätt var som bekant på lOOO-talet betydligt inskränkt, bl.a. var han skyldig att hålla hemmanet väl vid makt. Fiirsummade han detta, kunde t.o.m. fiiljden bliva, att gården »tingskiiittes» ifrån honom till ränlelagaren. kronan eller frälsemannen. I ett rättsfall från Östra härad omtalas sålunda huru en fastighet tingsskiittes ifrån iigaren på grund av att han »på 20 års tidh ieke lagdt en näfver eller halmkerfve på taak, myeket mindre bygdt». (1055 21/9). Även om skattevraksbestämmelserna fiirst fingo sin slutliga utformning genom 1081 års husesynsordning, miita vi redan tidigare uttalanden, som visa, att Kungl. Maj:t ansett sig berättigad att disponera över skattehemman, som under flera år häftat fiir ogulden ränta. Där kronan överlåtit räntan till adelsmannen, iivergiek denna fiirmånsrält till denne. Del framgår oekså av ett jiar rättsfall från .Ifr .1. 1-'. .\lnu|iii.sl. t,;iijsajji)r orlt doinsafior i Svorigr, dol I s. ;{44.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=