218 INGVAR ZACKRISSON giva lasfa.^ Häri ligger en förslå antydan oni att det enskilda avtalet gjordes till huvudsak oeh fastan å tinget blev bekräftelse av en redan gjord överlåtelse. Denna uppfattning framträder tydligt i det s.k. Hosengrenska lagförslaget från början av l(>()0-talet. där det i 14 kap. JB beter: »Ingen Befallningzman bafwer wold att sälia sin Herres eller Husbondes iord, utan ban baffwer tber uppå sin Herres eller Husbondes breff oeb fubnaebt sådant till at gilira; sedban äger then .som iorden kiöper sökia then, som rätte Herre oeb husbonde bafwer warit till iordenne, om breff ocb stadfästelse uppå samma iord, at ban är honom lagliga beemidat. oeb sökie sedhan fulla fast uppå wid Tinge medb Häradzhöfdinge eller Lagmans breff. att samma kiöp eller skiffte så lagfarit äbr som för är sagdt». — Till jämförelse härmed kan tjäna motsvarande stadgande i Karl IX:s ~ samtida förslag, där det i 16 kap. .IB beter: »Hafue ingen Sysloman wåld att sälie sin herres iord medb mindre ban fubnaebt bafuer af herren eller husbonden sin, oeb tbet ägber ban medb brefvom å tinge klarligba bewijsa. Hoo annorlunde gör miste lijf sitt, än tbet mere än fyretijo mark werdt är». Därmed bar en översikt givits över utformningen av de nättsiirenden. som benira avbändelse av fast egendom, fram till den tidpunkt, då de rättsfall uppkommo inom Östra härad, som denna uppsats liebandlar. Men för att rätt kunna förstå ocb bedinua dessa rättsfall, synes det nödvändigt att något beixira den på detta område förekommande litteraturen, särskilt vad den beriir de symboler, som kommit till användning vid fastighetsavbändelse. 1 landslagen fanns visserligen intet bestämt om skdfthåUniiui, men då denna, särskilt efter omfärdens upphörande, utgjorde fastarnas huvudsakliga funktion, ansågs kanske ett direkt omnämnande härav betydelselöst, fluruvida vid skaftbållning använts ett spjutskaft (eller vapenskaft) eller en käpp eller stång, därom hava olika meningar uttalats. Under medeltiden förekom i flera länder en sed alt avlägga ed ä Jfr härvia riiltsfall från Ö.H.: 16.).') 24 1660 30^81 1. 1672 17—19 0. Rättsfallen finnes sainnianstiillda å de sista sidorna av uppsatsen. ® I »Handlingar rörande .Sveriges Historia» utg. av Kungl. Riksarkivet 2:a ser. 1864. s. ;44;4 f. ' .\.a. s. l.)8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=