RS 2

217 TIN(;SSKÖTN1N(; de s.k. /'(istarnd. De voro i Vasteri'iitland tillsammans nio män. Alla av dem kallades odairaslar, d.v.s. jordägande lastar, oeh den nionde »slyristaste». Han sknlle slyra dem. främst genom att Hireslava deras ed. l''aslar sknlle enligt \’ästg(")lalagarna vara närvarande vid köp eller förpanlning av jord fiu' alt giira kc’)j)et eller Icirpaniningen fast. De sknlle närvara vid kiipel oeh med ed siadfiisla delta, pä tinget styrka vad som hade fiirsiggåll vid sjimiitlingen oeh omlarden oeh —enär inga skriftliga nrknnder fnnnos — f()r kommande tid hevara minnet av det ingångna avtalet. Sjiilva handlingen kallades fiist. Omfärd oeh fäst voro sålunda två olika formaliteter, men de voro ohisligen fiirhnndna med varandra vid ett köp. .lämför VgLl .IB 2: 2: fa\sl ok ma'|) vmfa‘|)» va'l)inm laka. l)a skal fiesl til re])??, atta opolfasta' oe niiinöie slyrifasten». Hnr del gick till vid låesl, diirom lämnar lagböckerna f(')ga nj)])lysning. läiligl gammal hävd luillo fastarna oeh säljaren vid avtalets heseglande i ett skaft. Delta omtalas i ett stort antal kiipeoeh gåvobrev från Småland oeh \’ästerg(')tland.'* Djurklon ^ lämnar c.\emi)el på hrev, där fasiarna ofta uppräknas med tillägg alt de »hiallo a favstinne» eller »a skaplinne». Även om sedvänjan alt verksliilla jordiiverlålelse ])å tinget kan spåras i Viistergäilland hire landslagens antagande därsliides, var det hirst genom Magnus hhikssons allmänna landslag, som denna form faslslälldes hir hela riket. I Mh] LL (IH? 12) bestämdes faslarnas antal till tolv oeh hiiradshövdingen skidle å ämbetets viignar Ijiinstgiira som deras »forskilaman» (jfr vad ovan sagts om styrisfaslen). Med liden kom fastarnas funktion alt i allt sliirre nlslräekning (iverflytlas på häradsniimnden. Samma hesliimmelser om jordakiip som i Magnus lAäkssons landslag återfinnas i Kristoffers landslag (.IB 10). \’id liden hir landskapslagarnas nedtecknande brukade (iverlålelse av fastighet ske på så sätt. att säljaren utfärdade en skriftlig (iverlåtelsehandling. Diirvid hirekom, att säljaren även i särskild skrift hefnllmiikligade någon alt å sina vägnar ål fiirvärvaren »at iak köpta» iorj> J^a^sa» maj) samt ^’gD II .IB 14: »Mal)er vil ioij) at ■* .Sf S()der\v;tll.s Ordliok 12 .s. .'t.').'! med diir återgivna källor. * (i. D.iruKi.or. Om vapenlaget .såsom laglig hekrällelseform i Sverige (i Svenska iornminnesloreningens tidskrifl, I. 18711 s. ‘iål.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=