211 JOHAN ST1I:KNH()ÖK. når FCjHSTH HÄTTSMISTORIKKR cilerns sasoin givande oil ullryck lör Sliernhööks pei sonlighel. Del iir t'(’)rmodligen nckså hans sisla dikterade brev. Sedan han redngjoii lin- donalionens lillkoinsl och senare kon1'innalion, 1'orlsiiller han på fciljande vis: »Såsom nu della går nästan all min timliga viillärd an, som nu i fulla 45 år immediate ICders Kungl. Maj:l och dess htivlovlige anlecessorer Sveriges konungar efler min yllersta fcirmåga med all flit och trohet tjänat haver, eflersiillandes därvid allt avseende på något annat Jämviil sjiilva min hiilsa och syn, men däremot inga andra heneficia ålnjulil än dessa ringa godsen,*^*' som högthemälte Hennes Kungl. Maj:t av eget nådigt hevåg mig haver confererat; alltså iir till lulers Kungi. Maj:l min underdånigsle biin och begäran, alt i fall Eders Kungl. Ma j:t icke skulle behaga efler dess högslherömmelige salig herr faders nådigste försiikran förunna mig dem. till dess jag finge jiimngott vederlag, jag då måtte åtminstone få dem i min livstid behålla, .lag stiger nu uti mitt åttionde år och kan icke hava mycken lid (ivrig att (iveiieva. på vilken jag likvisst, så liaiut mig denna nåd bevisas, måtte se mig om, huru jag kunde få igen vad antingen hos bönderna iinnu inneslår eller vad jag till ett litet säteri diir nederlag! haver, fiir vilket jag väl vet. all mig intet vederlag gives, om jag änskiint gods emot gods finge. Gud. som kiiuner min riiltrådighet. vet, all jag aldrig haver vid goda tider, som jag väl haver haft tillfälle till. siikl att prevalera mig av den nad och godhet, som hos min hciga överhet jag eljest hade kunnat njuta, ulan alltid contenleral mig med ett gott samvete. Men så måtte jag ock därhos det beklaga, all så framl jag nu delta mitt endaste hrcklslycke skidle gå miste, där jag iinnu emot en 5000 daler silvermynt återstående lön efler lilders Kungl. Maj:ts egna hrev och Kungl. Kammarkollegii likvidation haver underdånigsl alt fordra och ingen utväg ser dem så brått all bekomma, så vorde mig på min hiiga alder del lillstiitandes, som hos mig sliirre iingslan skulle fcirorsaka, äu jag utsiiga må eller i alla mina livsdagar haver känt». Skrivelsen fick också den effekten, all indragningen av dona- •SliiMMihöök riiknar alltså ic-kc Ull hiMU-licia häradshövdingoränlaii från (irUyluis län. snni årli^jen l>(.'l<')pto Ull ‘JO 1 daler s.in. Härtill koin också andel i domsagans sakiirmi. A andra sidan måste från det sammanlagda beloppet avriiknas lagliisari-ns lön. Kill
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=