209 JOHAN STIKRNHÖÖK, VAR FÖRSTE RÄTTSHISTORIKER 1"\ Sc.HREVELius jusl vid deniiii fidpunkl nireioi» sig atl översätta oeli koininenlera »De jure» i avsikt att giva en stiirre allmänhet liliriille att gcira bekantskap med det 1'rån olika håll så starkt lovordade arbetet. .lohan Stiernh(H')k var ingen komplicerad natur. Ilan kiinnetecknades av en stark j)liklkänsla, omutlig redbarhet. ulomordentlig arbetsbirmåga samt ett gott lorståud, parat med kritisk skiirpa, allt egenskaper, som i 1 (irening med hans gedigna Juridiska kunskaper gjorde honom till en synnerligen dugande ämbet.sjurist. Hans trohet oeli nit uppskattades av hans överordnade, (‘j minst av drottning Kristina, som omfattade honom med personlig välvilja. Ilans livs patos var omsorgen om de små och fattiga i samhället, vilkas talan han giirna förde, då det gällde nya lagstiftningsreformer. Trots alt han blev adlad och sålunda övergick från en samhällsklass till en annan, förblev han i sitt uppträdande alltjämt lika enkel och flärdfri som förut. Hans auktoritet på det judiciella området blev med liden allt stcirre. Han var starkt religiös och sitt valspråk: »^’ive ut vivas!» siikte han städse följa. Ett gott samvete betydde för honom vida mer än yttre framgång. 1 sista kapitlet av »De jure» har han givit en väl genomtänkt motivering för religionens nödvändighet i ett samhälle. »Ty», säger han där bl.a., »då ingen fruktar (uids hämnd fiir onda gärningar och ingen hoppas på någon belöning för det goda han gjort, birsvinner frnktan för (liid, skillnaden mellan andliga och världsliga ting npphäves och viirdnaden bir överheten försvinner». Religionen åter lär miinniskan. atl hon måste »leva anständigt, icke förcjrätta någon och giva var och en sitt eller i enlighet med naturens allmänna bnd icke giira andra del. som hon icke vill, att dessa skola g(")ra henne». Slutsatsen härav kunde endast bliva en. »Ttan religion kan lika så litet som utan lagar något hushåll, någon stat eller något miinskhgl samhälle äga bestånd». Sliernluuiks ekonomi var tidvis bekymmersam. Han saknade inimu* uppirislos. Itar på tranisidan t'n l)r().sll)il(t av Sliernlu'uik nn'd namn ocl» lilvt. Få l)aksi(lan synes en inan i antik driikt invid ett offeraltare med en uplislaf’en jierf'amentsridle i handen. Omskriften »Juris legiscpie saeerdos» vill uttrycka, alt .Stiernlunik var »riittvisans oeli lagarnas helgade tolk». (iversminingen. som var fullhordad men aldrig trycktes, skiinktes av dess fiirfatlare 18(1,') till Lunds universitelshihliolek, d;ir den iinnu förvaras. i:u 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=