207 .lonAX stii:hxh()ök. ^ÅR f()Rsti-: rättshistohikku nian allmännast ateri'atl till Stiernhöiiks varsaimna mening, all rpplaiulslagmannen \’iger med tillnanmel Spa eller den vise samt NäistgritalagmamuMi Lumber varit de liirsta, som i skrilt njipfattat den dittills endast nti jilägseder vårdade och fortlevande riitten». \'isserligen medgav Järta, att Olof Rarexius siikt visa, "att skriven rätt icke funnits i Sverige före luäk den heliges lid eller medlet av 12:le seklet», men Imr det än föirlnill sig med den saken, ansåg .hirta. att Rahenins' mening ieke var »så nyhetsdjärv, som i ITirhållande till samtida liegrepp Stiernlniöks hade varit». Samma år. som .lärtas uttalande var synligt i tryck, berörde håiiK (lusTAF Oei.ier ämnet i Litteralnrhladet (18ÖS). »Hela det sjuttonde århundradet», säger han där. »har i Sverige framhragt en enda stor vetenskapsman hetens fader genom den anda. varmed han omfattade svensk forntid och medeltid i deras sammanhang med det närvarande . . . Stor kallar jag en finialtare. som bryter nya hanor, och som bryter dem så. att ännu en sen eftervärld blott behöver framgå i den givna riktningen till det antydda målet. Kn sådan röjare är Stiernhööik i den svenska laghistorien, vars begrepp (högst sällsynt för hans tid) han uppfattat; och om det kanske ännu återstår att genom ett grundligt studium av de forna nordiska lagarna sprida ett klarare ljus (iver hela området av den gamla germanska lagstiftningen, så är del Stiernluxik med alla sina ofnllkomligheter. som däri var föregångaren. För hans rena. billiga, sansade blick fiirsvinner bhindverkel av lärda fabler, med vilken hans samtida och niirmaste efterträdare ater mer iin någonsin omhöljde Sveriges fornalder». Ännu under ISÖO-talel kunde »De jure» räkna sig den förmånen till godo att utgcira den enda samlade (iversikten av svensk rättshistoria, som stod till buds. Då arbetet dessutom var skrivet på latin, kunde det liisas av hela den l)ildade världen. Fr denna synvinkel kan birklaras ett uttalande av juris professorn vid Äbo akademi W. (1. Lages, som i sina »Biografiska anteckningar om Abo hofrätls presidenter och ledamöter» (1884) fäller det om- (himet, »att om Linnés skrifter undantagas, knappt något arbete i Stiernh(i(ik, den svenska lagfaren- .lt'r !•]. (i. (iKi.ir.H. Svi'u.ska ioIUcts liisloria. 1). (l.S.'Ui), s. 471. där Stitaai1h")()U kallas »ladcrii l'(■)|■ dcii svenska lai^farenludons sliidiuni».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=