205 .lOHAN STIKKNUÖÖK, VÅR F()RSTK HÄTTSHISTORIKKK avseenden. FranilT)!- allt har bekantskapen med Olavus Petri' källkritik och sannini^sstriivan verkat belruktande på Stieridiixik. Han bar tydligen i Olavus Petri funnit sin andliga lärofader ocb bar d;irl()r anslutit sig till bans ideér, då det gällde att taga ställning till olika bistoriska sammanbang.^-'’ ICiiär Olavus Petri endast i f<')rl)igaende behandlat rent riittsliga frågor i sin kriinika. kan det likväl icke påstås, att detta arbete skulle utgiira någon direkt Hirel)ild till »De jure». Stiernlu'xik bar emellertid genom sin anslutning till Olavus Petri stiillt sig i motsatsbirbållande till de flesta av stormaktstidens svenska bistorici, vilka i patriotiskt nit eller av ojiporlunisliska skål utan hänsyn till sanningen siikt fastbålla vid .lobannes Magnus' fantastiska utformning av vår äldsta historia. Alt i‘n sådan inställning ej sågs med blida (igon i dåtidens Sverige iir nogsamt kiinl. ocb sjiilv bar Sliernb<u)k varit väl medveten bärom. Delta framgar bl.a. av innebållel i hans f(’)iH)rd till »De jure», där ban tydligen i känsla av djärvheten i sin kritik prisar rikskanslern Magnus (iabriel De la (lardie för att ban under dennes l)eskydd kiinde sig fri all tänka vad ban ville ocb yttra vad ban liinkle. Hur Stiernlu‘)(")ks arl)ete mottagits av samtiden är ej bekant, men det finns anledning till antagandet, att det skett med l)landade känslor. De tongivande kretsarna stirrade sig blinda pa del fiirsta kapitlet ocb funno med ovilja, att Stiernböiik där beriivat den svenska riiltsbislorien dess iirorika forntid. Redan året efter eller 1075 utkom den fiirsla dcden av Olof Ruobecks Atlantica, som i viss mån ställde »De jure» i skuggan. Ocb 1(187 pnblicerade juris professorn Harl Lundius sitt arbete om lagstiftaren Zamolxis, vilket 1)1.a. hade till syfte all tillbakavisa Stiernbööks oförsynta angrepp ])å den nationella äran. Denna ansågs nämligen fordra en så ålderdomlig riittsbisloria som möjligt. Kn återklang av niimnda uppfattning gör sig gällande ännu bos Jacob Wildk, då ban 1780 utgav »Sweriges beskrifna lagars grund, art ocb uprinnelse», som ursprungligen var tänkt som en inledning till 1784 ars lag, ocb där Stiernböök behandlas på ett tämligen överlägset sätt. 1 den följande svenska riittslitteratnren fäste man sig huvudsakligen vid de fel. som ban ansågs hava begått iiven i de följande Se härom niirniaro ,1. K. .\i.mqcist, .tohan .Stiornhöök och doii yllro laglii.storiiMi (19;t41, .s. 10 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=