200 .IAN ERIC ALMQUIST ännu på hans lid saknade häradsrätter. Han sade sig visserligen hava hört talas oni en Dalalag. men han hade icke trott härpå, eftersom Dalarne sedan gammalt hörde till Västmanlands lagsaga och diirfö)!' icke borde hava haft någon särskild lag. Ett gammalt manuskript, som ställts till hans förfogande av en numer okänd person, gav honom emellertid lösningen. Delta innehöll nämligen hl.a. ett stadgande, som uttryckligen angavs vara hämtat ur Byggningalialken första kapitel i Dalalagen. En jämförelse visade, att delta stadgande ord för ord överensstämde med motsvarande lagrum i den funna lagboken. Även språket därstädes igenkände Sliernhöök såsom typiskt för Dalarne. Och till yttermera visso påpekade han, alt en bestämmelse i lagens ärvdahalk säges hava varit »i liruk, sedan Dala byggdes». Allt detta i förening hade slutligen övertygat honom om att det var Dalarnes gamla lag,^*’ hans handskrift återgav. Dock ansåg han fortfarande,"^ all lagen eventuellt kunde hava gällt även i »de Dalarne, som i \’ärmland och vid stora sjösidan äro, där de gränsa ihop med de norske». Handskriften (iverlämnades av Stiernhiiök till kungliga kansliet i augusti månad 1669. Det tycks från början hava varit meningen, att han själv skulle utgiva Dalalagen av trycket. Till den iindan författade han också ett företal, innehållande de ovan anfcirda skälen, som enligt hans åsikt talade fiir den funna lagbokens karaktär av Dalalag. Redan 1674 låg arbetet under juessen. Stiernhöök hann emellertid aldrig avsluta» utgivningsarhetel. som efter studera densamma. Enligt utkastet skidle likväl lagen hava giillt hade i Dalsland. \'ärmland oeh Dalarne. Riktigheten hiirav betvivlades under IStlD-talet nch .Sehlyter utgav som bekant Dalalagen som en iildre \'äslmannalag. men sedan nya arkivfyiui givit vid handen, att det iinnu under l.öTO-talet funnits en eller flera sedermera förlorade laghandskrifter, som uttryckligen betecknats som Dalalag (se härom senasl C. I. .St.uii.E i .\rkiv för nordisk filologi (It); 1—2. lt).')4. s. t)d och 141). har den åsikten småningom triingt igenom, att .Stiernhööks iii)pfattning var den riktiga, ’t'illiiggas må. att Dalalagens existens förklaras hitl diirigenom. att Dalarne från hiirjan i judiciellt avseende ej varit förenat med ^':is(manland utan varit ett siirskilt nybyggarland, som i likhet med 1 liilsinglaml ur.s])rungligen legat utanför den vanliga lagsagoindelningen. .Ifr K. 11. KarlsSON i Fornvännen IDOö. s. t),') ff. och .1. K. .\LMQeiST, Lagsagor och domsagor i .Sverige med siirskild hiinsyn till den judiciella indelningen (lt).'>4). s. 12(1 ff. .Se Stiernhöiiks förord till Dalalagen i Hadorphs edilion.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=