195 .lOMAN ST1I:HN1U)()K, vår föhsth rättsmistorikkk iniu'hall hiiinUult's dels Iran ifällande la^' och dels Iran del prakliska rällslivet. Soiii regel har Sliernlunik under varje aiiikel gjorl hiinvisning till källan. Men della ansag han ieke tillräckligt, särskill dä det giillde sadana artiklar, soin ntt'ornials pa grundval av i)raxis. Varje kapiltä har därlT)!' försetts med vidlyftiga »f(")rklaringar», medelst vilka Sliernhö(’)k nlfinligl motiverat sin ståndpnnkl. ej sällan med slöd av olika revisionsdomar. Arbetet har på delta sätt kommit alt hliva en viirdefnll källa filr kiinnedomen om löOO-lalels riittsj)raxis inom ar\sriittens område. 1 melodiskt avseende innel);ir ett dylikt lagfiirslag nied nlfinliga motiv en intressant nyhet i svtmsk riillshisloria, men trots all Sliernluiök hiirigenom visat viigen. kom(åt motsvarande fihfarande efter hans lid alt tillämpas l(")rsl av lagkommillén under 18()()-lalet. Sedei mera har som hekani traditionen fidlföljls av de olika lagl)eredningarna ända fram till våra dagar. l)(‘n slnlliga redaktionen lät Stiernhixik inledas med ett tämligen nlfcnligl f(”)retal. vari han hl.a. siikle giha giillande. alt eftersom (Ml domare sin ed likmiitigl borde (hima ej endast efter lag ntan oek ('fl(M' »riksens stadgar, avhandlingar, lieslnt och goda lovliga hrnk», iiven i ett arbete som delta dessa senare riillskiillor måste beaktas. 1 ett annat mera kortfattat fiirelal. som förmodligen ålf(")ljl IVirsla nlkasl('l. har han nllalat sig även om förklaringarna. Del heter diiri hl.a.: »\’a(l min fiirklaring anlangar över artiklarna, så kan den viil synas lång och vidlyftig, men så iir det ieke fiir den. som lagen (‘IjesI viil fiirstår, ntan [har denj allenast [tillkommit fiir] all visa lagens lirnk oeh praxis, varav man något hiillre knnskaj) hava kan om lagens riitla fiirstånd; oeh haver man giirna i f(")refallande easihns siikl illnstria exempla. där man dem eljest i hastighet har kunnat haft». Överlmvndlagel har Stiernlniiik i delta arbete kanske iikm' iin på något annat sliilh' givit nllryek ål sin starka känsla f('tr betydelsen av praxis. Redan i fiirordel miiler sålunda IViljande fiir honom karakteristiska nllalande: »Där lagen iir imirk oeh dnhiiis. att man intet vet, om hrnkel går honom emot eller med, så f()lj(M' man hrnkel, jiraxis enim est optima juris dnliii inler|)res, till dess lagens fihstand liliver av konungen annorledes ntlyll ". ^ä(l dikterandet av dessa rader har han säkerligen erinrat sig den slan(l|)nnkl han kort fih nt intagit, da han i rådet f(")rfiiklal samma princip hetriiIlande fragan om hnslrns delaklighet i man-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=