179 JOHAN SriEFJMlÖÖK. VAR FÖRSTE RÄTTSHISTORIKER (1^)111(10 ])ii Aland clou 2d mars 1(>42. Fca-hislorion var följande. Ar 1(140 hade Sion Olssons luisirii Margareta haft lägersmål med en ogifl dräng vid namn .löran Bengtsson, som erkänt giirningen för prosten herr Bo i Saltvik. Saken hade förekommit inför häradsrätten i jnli s.å.. vid vilket tillfälle dåvarande lagläsaren på Aland Nils Mårtensson hade frikiint hustru Margareta meii dömt .Töran Bengtsson att böta 40 mark »efter det 20 kap. i Tingmålahalken», vilka l)öter denne genast erlagt. Trots detta up{)togs målet på nytt av Johan Olofsson vid vintertinget 1(142. Det hade nämligen visat sig. att domen avkunnats utan niimndens vetska}) än mindre samtyeke. Hustru Margareta oeh Jöran Bengtsson kommo på nytt tillstädes oeh medförde denna gång edgärdsmän, med vilka de ville viirja sig från heskyllningen för hcjrshrolt. Men vid rannsakningen visade det sig. att dessa ej ansågo sig kunna avlägga ed på svarandenas oskuld. Johan Olofssons lillfrågade då nämnden »vad deras mening var i denna sak», oeh fiek till svar. att det var omöjligt att i detta fall fria svarandena, helst sedan Jöran Bengtsson frivilligt tidigare erkiint brottet. Dessa dömdes därefter till döden efler (luds lag (Mose hok III: 20: 10) oeh efler världslig lag (KrLI.., 1 lögmålahalkeii. kap. 5). Domen underställdes i laga ordning hovriilten. Om alltsa Johan Olofsson var mycket noga med att i högmål låta nämnden avgöra sakfrågan — skyldig eller ieke skyldig, —är chinned icke sagt, att han alltid lät nämnden helt taga ledningen. Han var sålunda väl medveten om att han som domhavande hade kvar rätten att »lag finna», som det heter i lagförslaget. IHt e.vempel härpå finnes i domboken under den ÖO januari 1043. Del var där fraga om arreudalorn på Haga kungsgård Jcuan Bertilsson, som fciregåeiide år haft lägersmål med sin legopiga IHisa Simonsdotler. vilket de båda erkänt. Arrendatorn hade emellertid tidigare friat till kyrkoherdens i Sund dotter oeh fåll fciräldrarnas samtycke, men någon formell trolovning hade vid tidpunkten för lägcMsmålcJ ännu icke kommit till stånd. Sedermera hade han ingått äktenskap med kyrkohercledottern. Sedan delta utretts, heter det vidare i domboken: »Denna sak våldgav jag niimnden. de d:ir efter en noga rannsakning och Jcirans fciregången egen bekännelse icke kunde värja hans liv,^^ emedan Jciran Di'ssa ordalag lyda visserligiMi på alt nämnden Iiär föregripit doinshdel oeh alltså redan på delta sladinm uttalat sig iiven i riittsfrågan, men då det
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=