JOHAN STIEKNHÖÖK, VAH F()HSTK RÄTTSHISTOHIKKU 177 aniiiin upplrrula som rosorvanl droi,' han iippniiirksainlu'toii till sii,' oc h i^fjorda sii^ kiiiul soni imi sjiilv.sliindig och nili.sk i)ors<)n. Da rei.;erini^t‘ii i slutet av mars iippkiste kommissionen l'()r att isliilli'l lillsiilla en nv mindrt' sådan, som sknlle hava till uppj^il't att iitarheta ett rormligt laiflVuslag pa stral'l- oeh processriittens omradi', bel'ann siij bland dessa I'em utsedda ledamöter iiven Johan Ololsson. I)e (ivrii^a voro hovriittsassessorerna (ieori,' Stiernhielm, laieiis Olai Halini,'stadius oeh Erik Hriims saint bori^mästaren i Xorrkiipini^ Daniel l^öi,'relius. Redan den 8 auj^usti 1048 var denna kommission färdig' med sitt birslag, som omfattade 1. 'I'ingmalariitt. 2. Proeess i missi^ärnin^om oiJi hiii'inalom. 8. Om straff i missi^iirnini^om. 1. Radstuvuprocess. Den sistniimnda avdelniiii.'en ansi's helt vara IVirfattad av Eigreliiis, men belriiflande de (ivriga (hJarna synes Johan Olofsson hava påtagit sig den stiirsla arbetsbiirdan.^’ Därimal är doek ingalunda sagt, att birslaget på alla punkter skulle vara ett uttryck IVir dennes personliga uppfattning. Fiirslaget har tidigare analyserats av J. A. Posse i hans Ridrag till svenska lagstiftningens historia (1850). s. 71 ff.. som lovordar dess rent tekniska sida men anmiirker på dess alltfiir konservativa juågel. båirfattarna hade sålunda fäst alltfiir liten vikt vid utveeklingen i praxis utan snarare fattat som sin uppgift att på åtskilliga stiillen at(Mup|)liva laudslagens mer eller mindre fiiråldrade påbud. Särskilt gällde detta om edsiiresstraffen, som i praxis med tiden ej oviisentligl mildrats, men beträffande vilka författarna tydligen (inskade leda utveeklingen tillbaka. 1 processriittsligt hänseende siikte de giira rättegångsordningen så folklig som nuijligl. Det .lohaii Olol s.son roscrvcrndc sif; mot ma joritoloiis iii)praltnini' i I ra^'a om 0(l!,'äii!4 ocli lior samt I(ircnado sii» mod (ioor^’ .Stiernliitdm. 'I'lioma.s Mvloniu.s ocli Israel Norams i cdl särskilt yttrande rörande l)öter.s l)er;iknande med h;insyn till dim höllalldes stånd oeli \illUor. .Samtlii^a reservationer iiro ntlormade såsom siirskilda vota. vilka bilades del allmänna betiinkandet. Johan Olofsson ville helt avskaffa edf’iirdsmannainstitiitet oeli stadf^a dödsstraff ieke endast vid didibell iitan även viii enfall bor. 4'ill slöd för del sistniimnda åberopaile ban både (iuds oeb .Sverif,'es la^. .Som alternativ till dödsstraffet föreslog han de|)ortalion till Nya .S^■erif'e. men diiremot ieke böter, som drabbade rika oeb fatlif,'a alltför ojiimnt. rp])j^iften 1'rnndar sig på en [lassiis i personalierna, diir det beter, alt .lollan Olofsson diiri bade »största arbetet», varvid tilliigges: ». . . så framt det av hans egna må utan vanitet kunna siigas». 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=