172 JAN ERIC ALMQUIST Orsaken variin* Johannes Olai avböjde anlnidel kan endast liliva f(")reinål för mer eller mindre grundade gissningar. Personaliernas birfaltare anger tonen och söker fiirklara saken med en hänvisning till Johannes Olai' inåtvända mentalitet. »Ilans tankar oeh till referendariaton uti det kiinjjl. kanslietj>. Men Fuanzkn (a.a., s. 4.') t'.l. soiu trott sig finna, att .loliannes Olai under sin resa i)ii kontinenten 1()2()—‘JiS tjiinstgjort som hemlig ])olitisk agent, vet beriitta. att tjiinsten giillde >'f<')r utrikes iirenderna». och att denna giek ut jui att f<’>l.ja konungen »i fiilt». Han påstår också, att samma tjänst sedermera tilldelades »1'oeseos professorn i ri)psala .\nders tivlle, sedermera adlad under namn av Gyllenklou oeh slutligen president i ])ommerska regeringen och hovriitten». diirmed antydande, att Johannes Olai genom sin viigran att antaga kallelsen skulle hava gått miste om dylika utmiirkelser. .S. (’i.ASON (a.a., s. (>,‘h iir inne på samma tankegång. Han niimner visserligen ieke Gylle. men anser, all konungens avsikl varit att utbilda Johannes Olai till diplomat. Detta har f.ö. siikerligen förefallit C.lason desto naturligare, som han kort förut omniimnt. att rikskanslern .\xel Oxenstierna i början av l()2(j anviint Johannes Olai »vid idgivandet i tryck av im del skrivelser, som 1(524—20 växlats mellan .Sverige och Polen under de tyviirr fruktlösa fredsförhandlingarna med detta land — alltså vad på våra dagars dijilomatiska språk skidle kallas en blå l)ok' eller dylikt . Lanobiciu'. la.a., s. llö) slutligen uttrycker sig mera försiktigt, <lå ban skriver; 1'Man har antagit, att konungen niirmast avsåg en tjiinstgöring i Tyskland under fälttåget». Men i forlsiittningen gör han länken till sin. då han sill förklara anledningen till all Johannes Olai avböjde kallelsen. »Del torde ha \aril så», siiger bandherg niimligen vidare, »att .Sliernhöök k;inde inom sig. att han inte passade i storpolitikens och diplomatiens irrgångar utan att han hade större förmåga och därför ock större upjigifter på annat håll». - Historien om Joliannes samröre med diplomatien saknar emellertid grund. Franzéns u]>])gift alt .Anders (iylle (adlad Gyldenkloui l(5ö0 erhöll den för Johannes Olai urs])rungligen bestiimda ])!atsen iir oriktig. Gylle. som niimnda år var lektor i historia oeh filosofi vid Linköpings gymnasium och 1(501 blev poéseos ])rofessor vid Fppsala universitet, utnämndes först lllö.) till sekreterare i hovkansliet, diir han tiiligare icke tjiinstgjort. Diiremot iir det ytterst sannolikt. att det var Johan Månsson (adlad .Silfverstiernai, tidigare rektor viil Nyköpings trivialskola, som fiek platsen; han tilltriidde nändigen den 7 maj 1(5110 enligt bevarad revers tjiinsten som kanslist i kungliga kansliet ehuru med titel a\’ referendarie. Jfr N. Fous.sell i Kungl. Maj:ts kanslis historia. I). 1 (lOil.jl, s. ;i(). Han förblev bosatt i .Stockholm och utniimndes sedermera till sekreterare och ho\råd, m.a.o, han fick just de titlar, som iiven Johannes Olai med tiden skulle komma att förviirva. — Ci..AS()Ns j^åstående. att Johannes Olai 1(52(5 medverkat vid utgivandet av en diplomatisk »blå bok», beror på en felaktig tolkning av en up])gift hos J. ScnKEFERfs. Svecia literata (1(580). s. i;il5. Jfr .\. A. .Stiehnman. Rihliotheca .Suiogothica (17311. s. 4(58 och .öilS; AV. G. Laol’.s, .\bo hofriitts liistoria (1834), s. 513—14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=