1 ()3 JOHAN STIKKNHÖÖK. VAK FC)RSTK HÄTTSHISTOHIKKH lurius rol'ius». I Irvdjo ui)|)lai'an till sanniia vork, som ulkoin 1()70, citeras på åtskilliga stiilleu »StienihiKik, De jure Sveunuiu (“t (iothoruiu vetusto»,* vilket sistniininda arbete vid denna tidpunkt incijligen kai\ hava varit tillgängligt i korrektur. Två kapitel av ett tidigt utkast, sannolikt Irån Ixirjan av 1 böO-talet, ;iro ännu i behåll. Del ena. som numera tiireligger i tryck,“ innehåller den yttre laghistorien, det andra handlar omhiiter, mått och vikt m.m. Dessa båda kapitel motsvara den tVirsta hokens resp. liirsla och elite kapitel i 1(>72 års edition. Vad särskilt den yttre laghistorien hetriilTar, är en jämhirelse mellan utkastet och den färdiga texten av intresse, eniir den ger en god om än begränsad bild av den successiva utveckling, som Stiernhöiik genomgått under arbetets fortskridande. Frågan är f.ii.. om de fiirsta utkasten haft något stiirre omfång. Mot detta talar, all Loccenius 1(>54 åberopat Stiernhixik endast då det gällt den yttre laghistorien, medan i 1()7() års n|)plaga hänvisning till dennes arbete skett även hetriiffande andra iimnen. A andra sidan iir det miijligt, att Loccenius Kläd haft tillgång blott till en mindre del av Sliernluxlks mannskrij)!. Att enndlertid stora j)arlier av »De jure» maste ha tillkommit filrst under KKlO-lalet framgår redan av innehållet. 1'nder detta årtionde ntkommo också icke mindre iin tre landskapslagar, vilka tidigare ej varit tryckta. Även om Stiernluxlk, vilket n[)penharligen skett, tidigare studerat dem i manuskript, måste dock tryckningen i någon mån hava \inderlätlat ett fortsatt studium av urkunderna oeh salnnda medverkat till att berika innehållet i hans riittshistoria. Landskapslagarnas idgivande genom trycket var också den egentliga anledningen till att Stiernliixlks arbete kom att publicinas IVlre hans dixl. Det under KlOO-lalet vitt idhredda intresset för våra ITnfäders seder och hrnk hade niimligen ytterligare stimnlerats genom landskai)slagarnas tryekning, och det var diirfiir naturligt, att man ej allthlr länge skulle drilja med att se sig om ‘it. l.'tO, 117. 1.'>1 ofh 1()4. 'I’iloln på arl)i'li‘f har (lär a\’ I.occcniu.s rorniuleral.s på olika .säll. Då oniellerlid den riklifja liteln ålertiiine.s å .s. l'iniu\s ingen anledning till antagandet, att titeln 1(170 \aril en annan iin i det .slutliga Iryeket 1072. - .1. 1C. .\i..Mgiisi'. .lohan .Sliernhöök oeh den yltre laghistorien (lO.'K), s. .‘K t't'. .Il'r 1C. lCK\’,vri,s (iversiittning till svenska i Uiillshisloriska sliulier I (lt).-)l l. s. l.St) 11'. .Se l.ex. s. .')(> (10. l‘_>2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=