15() LIZZIE CARLSSON omtalas hur en lör mord anklagad person för all bevisa sin oskuld utmanade målsäganden till tvekamp genom all intiir domstolen kasta sin handske framför hans lotter — en händelse, som gav ui)j)hov till alt tvekampen är 1819 utmönstrades ur den gällande engelska rätten, där denna relikt frän en svunnen tid alllsä ända till dess drtijl sig kvar.^^ 1 den medeltida djursagan Reincke Voss finns del en skildring av handskens användning vid utmaning, som i allt följer de regler, som gällde vid rättslig tvekamp. Samtliga agerande i Reincke \'oss iiro visserligen djur, men under denna fiirkliidnad älerger dikten miinskliga samhällsfcirhällanden. Pa svenska utkom Reincke ^"oss är 1021 i översättning fran l>lattyskan av finlandssvensken S. Forsius.*’’ Kflersom del hiir gäller ett arbete, som var känt och läst i Sverige, skall dess skildring av utmaningen i brist ])ä nägon svensk originalberättelse här al erges. I dikten utmanar Isegrim, vargen, Reincke. räven, till tvekamp. Fftersom Isegrim inte kunde Reincke »med t)rden vinna, äskade han honom till kamp och räckte honom en handske, såsom fordom hrukligit var», heter del i kapitelruhriken. Dikten skildrar först, hurusom vargen säger till räven, atl de för all äntligen fä slul pä sin tvist borde »anslä en kamp». För atl göra utmaningen effektiv överöser han riiven med tillvitelser och kallar honom Firrädare och mördare. Till slut säger han: lät oss nu kämpa »liv om liv», och fortsiitler: En sed är att den kamp begärar sin motpart handske en förärar, den har du här, tag den emol. Den bild. som illustrerar texten, visar, alt utmaningen sker infö)!' domstolen med kungen (lejonet) i domaresätet, vilket var fullt i sin ordning, dä det gällde rättslig tvekamp, och man ser pä bilden, hur vargen räcker räven sin handske. Räven blir Firskräckt över utmaningen, dä han vet. all vargen Lizzie C.arls.son. lland.sken oeli 1'anaii. Två gamla riilts.symholer. Rig i9.)2. .s. ;l .ingående Fi)r.sius och övor.sälluingen av Reincke Voss. se Sixten Relfrage i .Nysvenska studier 4 (1924), s. 172 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=