146 PATRICK ENCKELL opter 12 men nmsacan». Ofta utelämnas även slutorden »epter 12 men» tjalligen helt slumpartat. I Jockas vinterting 26 januari 15')9 är uttrycket inte medtaget i ett mål om »tresko skiuszlTerdl» medan det återfinnes vid Vesulax vinlerting två dagar senare i ett identiskt mål. Nämnden tillhörde i äldsta tider inte domstolens fasta organisation. Ursprungligen såväl undersökte som dömde hela folket, d.v.s. de besuttna hushönderna inomjurisdiktionsområdet. i samtliga mål.^" Den formella ledningen på tingen tillkom däremot den folkvalda domaren, vars funktion var begränsad till att tillämpa lagen på ett givet faktum. Uppgiften att undersöka sakfrågan var alltså ej underställd domaren utan handhades i vissa fall av nämnden. Diirav får man dock inte draga den slutsatsen att nämnden endast skulle ha prövat de bevis som eventuellt förebragtes infch' rätten. I stället utgjorde nämnden själv ett slag av bevismedel vid sidan av den övriga bevisningen, som dock förekom mycket sparsamt. Man kan här draga en parallell mellan den svenska nämndens »indiciebevisning» och den engelska juryn. Under mitten av 1400-talet skedde en förändring i vittnesbevisningen. Den började användas som indirekt bevisning vid fall som ej var uppenbara d.v.s. då sakförhållandet inte stod klart för envar omedelbart. Nämnden hade nu hunnit bli permanent och måste taga hänsyn till denna bevisning. Ofta åsidosattes den dock ganska grovt av nämnden, sombehöll sin egen beviskraft, vilken vilade på nämndemännens anseende och erfarenhet.Detta förhållande bestod till 1500-talet. I Savolax äldsta domhcicker finner vi inte längre nämnden som .självständigt bevismedel, utan dess funktion är att lämna utlåtande om den förebragta yttre bevisningen. I äldsta tider torde nämnden inte ha deltagit i själva ådömandet av straffet. Då nämnden blev permanent utökades emellertid dess befogenheter till att omfatta även detta. Enligt landslagen var då majoritetsåsikten avgörande. Huruvida detta tillämpades även i Savolax vet vi inte. då nämndemän kan ha haft avvikande åsikter trots att uttrycket '' .Schlylcr C. .1. .\nmärkiiingar angående del forna förhållandet mellan domare och nämnd. .Juridiska afhandlingar. 1'ppsala 1836. Sid. 211. Kreiiger .1. Bidrag till upjdysning om den ft)rna svenska luimnden. .luridiska föreningens tidskrift, h. 16. Sthlin 18.ä8. Sid. 23.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=