137 REGEMENTSFORMEN FÖR VÄSTERGÖTLAND lölO lora sill slälliiin^' och 1’iinklion. Allt måste göras för att förhindra iijiprorels spridning. (liistav Olsson behöll dock sin ställning som ståthållare i Västergötland. Hans uppgifter voro lika skiftande och omfattande som förut, men de grundade sig väl inte så mycket på cn speciell befogenhet som på det förhållande, vari han stod till konungen. Därigenom kom han att vara den ojämförligt mest betrodde i landskapet. Någon direkt motsvarighet till en senare tids ståthållare eller landshövdingar förelåg inte,®** men otvivelaktigt innebar regementsformen ett första steg mot införande av administrat iva län. Det har säkerligen varit avsikten att utbygga systemet med provinsiella regemenlsråd till att omfatta hela riket. 1 ett rådslag från 1540 skymtar en liknande organisation för Kalmar län.®® I ett annat rådslag från samma år föreslogs alt för varje landskap skulle utses tre ämbetsmän med uppgiften: »vber die pauren wes auszurichten».®^ Liingre än till förslag kom det veterligen inte. Frågan varf(")r jusl VästergiUland blev del landskap, där den nya ordningen kom all genomföras, kan endast besvaras med gissningar. Den naturligaste fcirklaringen ligger väl i landskapets karakliir av gränsområde med livliga handelsförbindelser, som måste ägnas speciell kontroll med tanke på den ekonomiska politikens genomförande. Därmed får ju även rådslaget beträffande Kalmar län en förklaring. Lödöses roll för förbindelserna västerut kan ii ven ha spelat in. håi annan orsak kan vara. alt landskapet var nästan helt borlförlänt, och alt man därför genom regemenlsrådel ville knyta de stora länlagarna till en fast organisation, som gav (ikade möjligheter till kontroll från statsmaktens sida. .1. A. .\Imcniist. a.a. II s. 103 f. GVR XIII s. 07 ff. G\TI XIII s. 30 ff. Rådslaget upptar även namnförslag. I varje grujip finns åtminstone en rådsherre. Det synes infe ha rört sig om ondast ett tillfiilligt uppdrag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=