128 BROR KARLSSON A andra sidan lick inlc heller adelns godsinnehav minskas. Oin sa skedde, skulle frälsel ia svårt att fullgöra sin rust tjänstskyldighel. Kyrkojord fick enligt regementsfornien iiile återtagas i annan ordning än som stadgats i Västerås.^*' Landst)rdningen har ingående regler om vakthållningen utmed gränsen mot Danmark och Xorge. Huvudansvaret för denna hade ståthållaren. Ktt nytt organ skapades för detta ändamål, nämligen »den umridande roten» under befiil av »ridlmesteren». Denna styrka skulle fördelas pa olika vägar i landska])et och dagligen avpatrullera dessa. Den sknlle utrustas och underhållas av friilsel. Alla. som reste in i eller ut ur landet, skidle avkrävas uppgifter om namn och ärende, .\vsikten var alt kontrollera gränshandeln och oinöjligg(")ra utförsel av mynt eller varor mot gällande e.xportfcirhud, men dessutom ville man förhindra spioneri och försök till uppvigling från fiendernas sida. För att underlätta kontrollen stadgades att alla vägfarande. såväl svenskar som uthinningar, skulle ha med sig ett färdebrev eller pass från hemstaden och ett liknande bevis från ståthållaren med uppgifter om varifrån vederIxirande kom, vart han ämnade sig samt med vem och med vad han skulle handla. Köpmän och andra vägfarande skulle i fortsättningen endast få begagna vissa landsvägar vid resor till eller frän gränsen. Landsordningen innehåller ingen förteckning på dessa, men en sadan kom genom ett den 5 juni 1540 utfärdat patent till ^’ästerg(■)tland om meniga landsvägar.Kungiirandet torde ha ägt rum vid regemenlsrådets första sammanträde i Skara sommaren 1540.^- Oskiiliga j)riser. som de främmande kiipmännen betingade sig f(')r de varor, som infördes i Västergötland, skulle inte tolereras. Dock fick man inte tvinga dem att sälja så billigt, att de i fortsättningen inte siikte sig tillbaka med sina varor. Kvaliteten skulle kontrolleras f(")r att förhindra, att undermåliga varor salufördes i landet. F()r att hringa ordning i handeln anbefalldes lika mått och vikt. ^’ilka likare, som skulle användas, angavs inte i regementsformen. Konungen klagade i denna på alt priserna på hästar och .\ven i (lolla liänsooiulo synes adeln ha handlal självsvåldif^l. (i\’H Xll s. 47 f. GVH .XIII s. 7)0 ff. C.VR XIII s. .S7ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=