127 HKGKMENTSFORMEN FÖR VÄSTERGÖTLAND 1,-)I0 ;iv 1'kM'a vikliga varor. 1'räinsl kanske sall och humle. Den liärlör nödvändiga exjanien kom viisentligen frän Hergslagen. som var ell underskollsomräde i fråga om livsmedel. Ftir det inre lugnet var del en ihidviindighel, att denna handel kunde fcirsiggå med minsta möjliga störningar. Siirskilt viktigt var alt Hergslagen kunde få sitt provianthehov tillgodosett från götalandskapen. Härtill kommer beredskaps- och försvarssynpunkter, vilka i myckel hög grad gjorde sig gällande omkring 1540. Stiindigt återkom konungen i sina hrev till rykten, som han hört. om anfallsplaner mot Sverige. Han motiverade ofta nya j)ålagor och bestiinnnelser genom att jieka pa riskerna f(')r att landets fiender ånyo skulle »sätta sin fot in i riket». 15H8 hade hans försilk att med hnndslT)rvanten Danmarks hjiilp bli medlem av de tyska evangeliska furstarnas fiirblind misslyckats, enligt honom själv beroende på alt den danske kungen i själva verket inte stött hans kandidatur.•*“ Kungen stod isolerad. Hans vedersakare, uppeggade av Herend von Melens och W’ulf von (lylers j)ropaganda, vaktade |)å ell lägligt tillfälle alt gå till anfall. I brev efter brev återkom han till delta, och han manade enlriiget till den yttersta vaksamhet. Rustningarna skulle inlensifieras, hefästningarna fiirstiirkas och spioneri på främmande mark bedrivas.'*^ Regementsrådef skulle lillse, att statens inkomster inte minskades och all kronan fick sin del av alhnänningarna. Köp eller byte av jord mellan skatte och frälse förbjcids. likaså pantsättning och fiirsäljning av adeln tillhiiriga gårdar. Städernas borgare skulle ej få köjia eller inneha frälsejord. Detta är gamla regler, som stadgals f()r alt förhindra alt skaltejorden och därmed kronans inkomster minskades genom att adeln lyckades föra den föirvärvade jorden under frälse. lui sådan bestämmelse hade naturligtvis varit svår alt upprätthålla i ett landskap som \Äistergötland, vilket långa lider varit nästan helt bortförlänt. Läntagarna hade ju inte haft någon redovisningsskyldighet, och diirför hade det varit svårt fiir kronan att kontrollera ITirändringar beträffande frälsejorden.^** I. SvaliMiius, Gustav ^■asa. Sllilm It)')!), s. 214 f. De llesta l)revon riktades till Gustav Olsson och .Severin Kijl. G\'R Xll SS. Kil If. 17(i IT. LSI ff. 1<)2 f. 20:) f. 209. 211 ff. 2.TS ff. S. A. Nilsson, a.a. s. 190 f. I ett hrev till Gustav Olsson den juni l.')40 föreskrevs, alt ett inanlalsregisler Uj)])lafjande jordnatur skulle U])prällas för förhiniufjarna i VTislergölland. G\Tt Xlll s. .'jO ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=