101 HÄI.SINGELAGEN OCH DESS TEXTHISTORIA facsimile är utgiven och ännu tydligare vid en granskning av själva originalet,"® sä olika, att ingen tvingande anledning fiireligger att av paleografiska skäl antaga samma skrivare i en och samma följd för de bägge texterna. Ihom skriftens olika utseende (Hälsingelagen,som är skriven med den stora liturgiska stilen, texturd, IVireler bredare bokstäver och stiirre avstånd mellan de enskilda bokstäverna än Upplandslagens Ärvdabalk,'’^ som är skriven med en mindre stil) tala flera omständigheter mot ett sådant antagande. Om det senare textpartiet vore skrivet i ett sammanhang med det birra. skulle man ha väntat, att skriftytan och radantalet vore desamma; så är emellertid icke förhållandet, varom mera i det f()ljande. ^’idare är det senare i)artiet fiirsett med en mycket sparsammare utsmyckning och gör i jiimförelse med det förra ett torftigt intryck. Fcir det tredje har man icke kunnat anföra något godtagbart skiil. varför en skrivare, som skrivit Hälsingelagen, skulle i omedelbar anslutniug därtill, men börjande ett nytt lägg, även avskriva Upplandslagens Ärvdabalk. De latinska kyrkliga texter, som finnas avskrivna av olika händer å tomma sidor efter Hälsingelagen^’^ och efter l^pplands- xi.iv lagens Ärvdabalk.^-- äro (»vertygande bevis för att handskriftsvolymen i dess närvarande skick en tid varit i prästerligt birvar. 'Froligt ;ir. att den landsj)räst, som ombesörjt handskriflsvolymens slutliga inbindning. också varit den. som medtagit en avskrift av en för ärkestiftets siklra del gällande lagtext. Upplandslagens 120 ’rvviirr I'ramlriidt'r irko i farsimileodilioncMi den niyokid karaklorisliska, svarlgliinsaiido larf^cii lios dot l)t:'u‘k, .som skrivaron använt i do tro törsta l:if,’gon. '-® iti’i.T.MAN. ttätsingotagon. s. 10 inästo tviirtom orkänna, att så vitt man vot l’|)])tan(tstaf,'ons .\rv(tal)atk »ioko spolat någon roll vid lagskipningon i dot gamla 1 liilsingland» ooh att diirtör avskrivningen i en oeh samma enhetliga volym av samma hand måste ha skett av »en mera tillfiillig orsak». o) .Se avhildningarna Fig. 2. d. .') ooh 0. ])) Se avhildningen Fig. 4. .\ den eljest tomma nedre delen av hl. (>5i' ooh å bl. 65'’ hava två olika, senare hiindor avskrivit tro latinska hönor, vilkas Incipit lyda; 1. Scio Doininc Icsu (’.hristc ([iiod in (iinivnmqiic die . . 2. Gtnide Mnrin (luoti s(dius liic (jlorie . . .; ö. Doininc Icsu Cliristc peto t c per incinnrinm . . . .\ don oljost tomma dolen av bl. 70r oeh å 1)1. 79v har skrivaron av dot senare jiartiet av handskrittsvolymen avskrivit latinska bot- ooh biktreireskrifter. vilkas Inoipit lyder: Ut iicnitcncic piihlice nb liiis (jnoruni interest . . . 11«
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=