XII STURE PETRÉN jurist och även som personlighet i övrigt. Den logiska skärpan i hans tänkande och j)regnansen i hans stil härflölo säkerligen till icke ringa del trän detta ungdomsiiingänge med de stora romerska juristerna. I värt alltmer avlatiniserade land är Olin ett av de sista exemplen på sanningen av Nehrman Ehrensträles uttalande omatt studiet av jus romanum »lärer therininos tcchnicos eller the Lagklokas ordalag, thet upstädar hutwudet genom the mänga hirefallande cdsiis och öpnar wägen till the Idlänska Lagklokas härliga skriffter. besynnerligen när en trogen underwissning wisar äthskillnaden emillan the Romerske och Swenske hirtätningarne. och hwad orsaken är till samma skilnad.» Med Olins stora intresse och fallenhet hir vetenskaplig juridik skidle det ha varit naturligt om han valt den akademiska levnadshanan. Hans universitetslärare synas även ha försiikt verka härhir. Rland hans efterlämnade papper finnas i varje fall några av professorerna Winroth, Thyrén och Kallenberg i december 1901 utfärdade intyg, som tydligen varit avsedda att bereda vägen till en docentur. Dessa intyg vittna om att Olin i hiig grad vunnit de nämnda, som bekant ingalunda lätlillfredsslällda akademiska lärarnas uppskattning. Sålunda skriver Thyrén att det är honom ett nöje att vitsorda »det Herr Olin f(’>r sin e.xamen mera ingående ;in någon annan juris studerande under den tid, jag såsom liirare tillhiirt fakulteten, studerat ämnena juridisk encyklopedi och romersk rätt samt att hans studier äfven i öfriga af mig representerade ämnen varit synnerligen solida.» 1 december 1901 hade Olin emellertid redan en avsevärd tids domstolstjänstgiuång bakom sig såsom tingsnotarie i Östra härads domsaga i Blekinge. Och tydligen gick det med honomsom med så många andra svenska jurister med en ursprunglig dragning till fortsatta akademiska studier. I och med alt vederhiirande börjat sitta ting, var han hirlorad för universitetet, 'ringstjiinsigöringen. särskilt sådan denna tidigare var anordnad, medförde så självständiga och livsniira arbetsuppgifter, att mot bakgrundenav dessa tidigt förvärvade erfarenheter som domstolsordhirande en återgång till blodfattigare bokliga studier tedde sig föga lockande. Icke heller Olins väg gick sålunda tillbaka till universitetet. Livet igenombevarade han emellertid känslor av stor tillgivenhet för .\lma Mater Carolina och, när hans gamla fakultet år lOäO fiirlänade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=