96 AXHL NELSON del. som fcir kyrkolridsbrott innehåller en efter brottsplatsen graderad straffskala finnes icke någon parallel vare sig i I pplandslagen, soin eljest i huvudsak tjänat som förebild, eller i någon av de övriga landskapslagarna. Man torde därför kunna anta. att <letta parti iir en up{)teckning av särbestämmelser för Hälsingland i likhet med dem, som förekomma i 6;e flocken av lliilsingelagens Manhelgdsbalk: de därstädes förekommande stadgandena omhemfrid (även de idan motstycke i alla övriga landskapslagar) ha behandlats av Lizzie Carlsson.Författarinnan paralleliserar |s. XL[ 72) högsätet i lagen om hemfridsbrott och altaret i lagen om kyrkofridsbrott, idan att för (ivrigt inga på Kyrkobalkcn. Stadgandena om kijrkoirid kunna naturligtvis icke vara uråldriga, utan böra i fiireliggande form tänkas vara en efterbildning efter stadgandena om hemfrid;"- för ett sådant antagande talar bl.a. den omständigheten, att stegen på brottsskalan i bägge fallen äro åtta till antalet; denna siffra var i fråga omhemfriden motiverad av takbjälkarnas antal, men dess (iverflyttning till kyrkorummet bär vittne omefterbildning. Den som gjort denna uppteckning eller kanske rent av själv f(irfaltat dessa stadganden som en konsekvens av Manhelgdsbalkens stadganden om hemfrid, måste antas vara den. som av dem hade det st(irsta intresset, nämligen biskopen, d.v.s. ärkebiskop Olof, som också i eftermälet fick epitetet ndpiens, 'lagklok'. IKigst anmärkningsvärt är vidare, att i lagen är inskjuten en tor (ivrigt av ingen bevarad urkund traderad notis av innehåll, att konungen ^d.v.s. under Magnus Erikssons minderårighet, rådet) på biskopen överlåtit sin andel i böterna tor vissa av de uppräknade kyrkofridsbrotten. Även detta ])ekar på ärkebiskop Olof somredaktör av Hälsingelagen. Värt att observera är f.(i., att enligt Hullman skiljer sig språket i detta parti av Kyrkobalkens sista flock i flera punkter från språket i den övriga delen av Hälsingelagen. Lizzik Carlsson, llö^siilet och hemfriden (Rig, 18. IIKL'). s. (>.')—92i. .Xngåeiule ålderdomligheten av Manhelgdsl)alkens stadganden om hemfrid har R. Hkmmkr. Hemfridens lokala utsträckning enligt svensk landskapsrätt (Svensk jiiristtidning. .\rg. 30. 104.'), s. 232—2.')8) i anslutning till W. E. Wilda uttalat åsikter, som licit avvika från de av Lizzie Carlsson Inivdade. -Siirskilt anser han. att den tletaljcrade hötesskalan lyder på en relativt sen tid. IICLTMAN, Hälsingelagtn, s. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=