89 HÄLSlNtiKLAGEN OCH DKSS TKXTHISTOKIA . 100 Hodaii HiUsiiigelagc'iis sonasle utgivare .1. Schlytei märkte, att den bevarade haiid.skrilten av denna lag liireter i grainmatikaliskt avseende mycken oreda, och den språkvetenskapliga forskningen granskning uppvisat, att lörklaringen därtill är den, all handskriften skrivits av en dansk skrivare, som t.o.m. fått sig äran tillagd all hava efter mönstret av den Jyske Lov författat lagens fiirelal.''^ Då vid Helsingelagens redigering i dess nuvarande form (den enda som vi kiinnal den 129(1 kodifierade och av kommgen stadfästa I pplandslagen tjänat som mönster, är det mycket naturligt, all Upplandslagens fiiretals tankar i viss utsträckning återfinnas i 1 liilsingelagens fciretal. Särskilt observerar man, hurusom Upplandslagens eftertryckliga framhållande av lagens betydelse i tre på varandra fiiljande med ordet layli börjande satser, i Hälsingelagen fått en kärnfidl motsvarighet i själva de inledande orden: Mcej) l(i(/h skdl man land bif(/(/(e. Denna ordspråksmiissiga sentens fanns emellertid förut (Land skidii uue}) laghiim biff/f/iws) i Vijierhohalken av både Upplandslagen (med Västmannalagen) och Hälsingelagen, ja, i en källa (1(507 års edition) t.o.m. i Upplandslagens företal. Magnus Olsen har i en uppsats Med Iqyum sk(d land medeltiden tVirekommande formerna av delta samnordiska ordsprak och med sliid av Arcs Isleiidiiujabok sökt giira troligt, alt 'I'horgeir Thorktässon ansjH'lat på detsamma i ett heriiml an- .Sc.iiiATKii, S.S.C.L.. Htl () (1<S^4). s. III IT. Rodan föro ijiihliooriiifion av sill arholo II;iIsin”elaf4on t)oh l^d'linalslagöns .(rfdahalk i C.od. r|>.s. R 49. .S|)råkliislorisk undorsökning, 1 (.\ola Sooiotalis Soionliariiin Ronnioio, 'l\)!n. dd: 2. — Ilolsingfors 1904—1908) hado O. F. Hci.tmax onligl A. NorRkn. .Vllsohwodisoho (jrainnialik (Hallo 1904), s. 10 inoddolal donno, all liola ood. Ijvs. R 49 synos hiirröra från on dansk skrivaro, vilkon åsikl Ilullinan allljiinil boliöll; so IIci.tman, Kflorliiinnade skriflor, Dol 1 (Skriflor nig. av Svonska Lilloralursällskaj)ot i Finland, 218. —llolsingfors 1981), s. dO f. — .S. HknmnCi, »Don agolös lovor, han ärolös dör». Eli inliigg i diskiissionon oin 1 liilsingolagons sj^råkprohloin (i .\ola Fhilologica Soandinavica. Rd 0, Khhvn 19dl —1982. s. 75 ff., dOd f.) sökor loda i hovis don av llnllinan (a.a., s. 5) frainsliillda hypotosen, all skrivaron också är förelalels förfatlaro. h) Se avhildningarna Fig. 2 och d. Maal og Minne, 194(5, s. 75—88. an- xxxviii 101 har sedermera genom en ytterst detaljerad 102 behandlat de hos de nordiska folken under den tidiga 100 101 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=