52 RAGNAR HEMMER handla frågan om mannens ansvar gentemot kyrkan då hnstrnn av våda legat ihjäl deras barn; det äldre brevet uttalar sig för straffrihet, det yngre för lindrigare ansvar.ÖGL Våd. 35 meddelar en upplysning om att bestämmelser om målsmans ansvar för av ogift kvinna begången stöld, som säkert innebär en lindring av äldre rätt, grunda sig på en lag av konung Magnus Ladulås. Men det ges ju vittnesbörd om att kyrkan på olika sätt försökt inskränka blodshämnden.Och kyrkan hävdade principen omdet individuella ansvaret. Då den svenska konungamakten arbetade för en reform av straffrätten, hade den slällt sig i de allmänna straffrättsliga idéers tjänst, som redan förut förkunnats av kyrkan.®^ Konungamaklens strävan att inskränka blodshämnden ha på olika sätt manifesterat sig, bl.a. genom edsiireslagstiftningen. Vid sådant förhållande ligger det mycket nära till hands att antaga att konungamakten i Sverige liksom i Danmark varit verksam för att reducera ansvaret för en vådagärning, vilket, som sagt, även det var ägnat att inskränka blodshämnden. Att för vådagärning offentliga böter inte erläggas kan knappast bero på annat än att statsmakten förklarat att den inte önskade erhålla sådana. Även de bestämmelser, som avse att skapa garantier för att en viljagärning inte skall förklaras för en vådagärning och det allmänna härigenom gå miste om sina böter, ha åtminstone delvis tillkommit på statsmaktens initiativ. Att vållande i landskapsrätten i viss begränsad omfattning spelar en roll som ansvarsfaktor måste även bero på inflytande av den kyrkliga rätten. I detta avseende är skillnaden mellan iildre och yngre tandskapsrätt, göta- och svearätt betecknande. I den utveckling, .som bestämmelserna om husbondes ansvar för annans gärning undergått, kan man tydligt skönja inverkan av den från kanonisk rätt härstammande principen om det individuella ansvaret. I GL ha vi ett exempel på att en lindring av straffpåföljden för Sv. dipl. I, utg. av Liljegren, N:ris 196 (1220) o. 274 (12;i2) o. härtill ■Amira a.a. I .s. 403, Björling, a.a. s. 141. .Se härom B.ÅÅxii, Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige, 1905, s. 84 ff. .Jfr även Behfeldt, Todesstrafen iind Bekehrungsgeschichte, 1942. s. 85; Båäth, a.a. s. 80 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=