47 OM VADAVHKKKN I DKN SVENSKA LÄNDSKAPSKÄTTEN onharl på i^ruiul av luisl)oiuler<)rliållandet, vilken rei’el inildrals sålunda, att ägaren j)å vissa villkor kan iindslippa ined elt lindrigare slralf. Riktigheten av detta hekråttas åven genom de klara antydningar lagen ger om att i detta fall tidigare blodsliiimnd å ägaren kunnat fcirekomma. k^tt liknande stadgande ingår i SdmL Mh. 17. Ägaren skall höla »fjärdedelen av full hot», varmed antagligen menas 10 mark eller fjärdedelen av full maushot. vilket sistuåmiida belopp föreskrives läugre fram i samma floek. IIL fiueskriver eu bot om 10 öre eller 2 mark. DL oeb ^’ML d mark samt dessutom djurets överlämnande till mälsägmulen. En viss tillbudstid av ])restationerna förutsättes i IIL, men i motsats till EL ocb SdmL saknas i HL föreskrift om att de skola erbjudas pä ting (HL Mb. 1 :pr—2; DL Rb. 46:pr—1; ^'ML Mb. 1 :pr—1).'^’" Om (jL:s bestämmelser i ämnet (kap. 17; Tillägg R 1) mä bär endast niimnas, att de i sä mätto skilja sig frän fastlandslagarnas stadganden. att de tydligt gälla fall. i vilka djurets ägare anses ba gjort sig skyldig till värdslcisbet. Sålunda förutsättes. att ska<lan åstadkommits av tjur eller galt. som är osuöpt trots uppnådd viss ålder, av inte behörigen fastbunden bäst samt av obunden hund. vilken betraktas som ett allmänfarligt djur. De synas därför repreSå Amika, a.a. I s. 397. IIolmbäck ocli Wksskn, SdmL s. 100 not 87, uttala, alt ultryckot ;iven kiiiule avse fjiirdedelen av målsägandens tredjedel av mansl)t)len. l'<)r del fall alt åfjaren dinlat djuret under tillhudstiden stadgar SdmL likaledes 40 marks hiiter. medan El. åtminstone enligt ordalydelsen hiir niijer sig med skadeersiillning. Hoi.mbäck oeli Wksskn. StlmL s. 101 not 07, siiga att niimnda hestiimmelse i SdmL »kan liero ])å att genom dödandet lievismaterial undandolts fiir att djurets ägare har tlriipt den miinniska, som tljuret påstås ha driipt». Det fiirefaller tloek svårt all förstå, huru djuret kunde idgcira hevismaterial fiir att iigaren ;ir giirningsmannen. Heslämmelsen får en adekvat förklaring såsom en konsekvens av den i samma lagrum förut uttalade regeln, att om iigaren undanhåller djuret för målsiiganden, iir han förfallen till 40 marks höter. DL oeh \’ML iiro tie enda landskapslagar, som innehålla en heslämmelse om jagande av en man till döds med hund eller med hund oeh falk. löiligt den förra lagen iitgiu' hoten 7 mark, enligt den senare lö mark eller ungefiir ett helojjp mols\arande full målsiigandehol för uppsåtlig! dråi> (DL Hh. 40; 2; \'ML Ml). 1:2). Brottet Betraktas således som ett vådafall. ehuru av hrottsheskrivuingen alt döma uppsåt all skada måste ha funnits hos iigaren (jfr .Vmiha, a.a. 1 s. 088). 50 51
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=