46 RAGNAK HKMMKR antagligen ordagrant betyder »l)lodshäinnds-, t'ejdl)ot» eller en bot, som erlades lör undvikande av blodshämnd, »l'(')rsoningsbot»/*^ Det fiireskrives vidare, att boten och djuret hela lemgänger skola erbjudas på ting, vilket visar att lagen räknar med alt målsäganden är obenägen alt mottaga den av lagen föreskrivna kompensationen, ja det förutsättes till och med alt han vägrar att mottaga den. A andra sidan har lagen då den föreskrivit ett så omsländligt förfarande med kompensationens erbjudande tydligen räknat med att målsägandens hämndkänsla med tiden skall försvagas. Om ägaren inte iakttar de av lagen meddelade föreskrifterna om kompensationens erbjudande och erläggande, är han fiirfallen till 40 marks böter eller till samma belopp som för uppsåtligt dråp.^" De facto kunna dessa l)estämmelser sägas i viss mån innehålla ett av lagen reglerat förlikningsförfarande fiir nndvikande av blodshämnd.Nu kunna de av lagen föreskrivna prestationerna inte fcir målsäganden ha representerat ett så stort intresse, att underlåtenhet att idgöra dem. för att inte tala om bara den ena. i och för sig hade medfört en skärpning av straffpåfidjden till 40 marks biiter. Förklaringen kan endast vara den, att lagen anser att påföljden under nämnda omständigheter bör vara densamma som f(")r iippsåtligt dråp. Detta är en märklig omständighet, då skärpningen inte fiiranledes av att viljadråp från husbondens sida skidle anses fiireligga,^*' såsom fallet är då skada fiirorsakats genom egen handling och den handlande inte fidlgih' de föreskrifter lagen meddelar för att den skall betraktas som vådagärning. Utvecklingshistoriskt sett bör straffskärpningen i UL:s stadgande förklaras på så sätt, att den ger idtryck åt den ursprungliga regeln om ägarens obegränsade ansvar för av djuret förorsakad skada ■"* .So .Se.iii.YTKR. Ordb. till .Sverif’os gamla lagar iindor oruna bot: .Vmiua. a.a. I s. 3!)7; IIoi.MBÄCK och WessKN, UL. s. 110 not 2. I-biligl ordalN(loisen av l'L:s stadgande är don strängare pålöljdon anknuten endast till nnderlåtenbet alt utlämna djuret, men inte till botens erliiggande. Detta kan dock inte ha varit lagens mening, då båda förpliktelserna i övrigt iiro rättsligt likställda. Riktigheten av delta antagande får iiven slcnl av SdmL:s stadgande, enligt vilket den striingare påföljden intriider redan vid försummelse i avseende å den ena jireslationen. ■''* .Ifr GI. lö och hiirlill Dei.in. i a.a. s. 'i')!) ff. Något sådant kunde man för övrigt endast tiinka sig om han hetsat djuret.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=